Jag orkar inte

Men vad är det nuuu då tänker ni och himlar lite lätt med ögonen.

Jag orkar inte att jag är en kufisk enstöring som går runt och muttrar och är bitter och sur och trött och så bara kastar folk hjälp på mig.
Men det är ju helt sjukt! Folk fixar och bär och tvättar och samlar och skänker och fixar och jag kan inte sluta grina för att det är så jävla fint.
Så jävla fucked up i huvudet när man får panikattacker när folk är snälla. Jag är liksom inte van att ta emot, jag är van att ha tjurats som en tvååring med att kan själva mig genom livet. 
Det här året som gått sedan jag fick veta att jag är sjuk så har jag verkligen försökt, eller blivit tvungen att lära mig att tacka ja till hjälp, att be om hjälp och även att sätta gränser och säga stopp när jag inte orkar. Den senare biten är ännu svårare och något som jag hela tiden kör över. 


Det blir så att Stråla och Skorpan får byta bostad under vintern, jag blev erbjuden stallplats och även om jag inte vill så blir det nog bäst. Men jag hoppas verkligen att vi kan flytta hem till våren. Det är hos Ivan vi är hemma, det har det varit i nästan 20 år. 
Det kommer nog bli jobbigt för Stråla med en till flytt men den här gången ska jag inte överge henne.

Hon som blev upprörd när dom skulle flytta henne ur hagen för att brandmännen skulle in där. Dansade runt och hoppade groda. Så gick jag fram till henne och la handen på henne och hon blev lugn.
Hjärtat.
Hon som tycker att mat är det viktigaste i hela världen men ändå slutar äta för att matten klappar på henne. 
Den där jävla hästen alltså. 
Hoppas att jag inte mår riktigt ruttet så jag kan spendera tid med henne medan hon landar. Flytten blir mitt i tabletthelvetet.

Jobbigt också då hagen var pytteliten i stallet vi ska flytta till. Det är nog det jobbigaste för mig att behöva kompromissa med. Det blir underbart skönt för folket att ha stall och värme och ordentligt fixat men det är ändå hästarna som ska bo där dygnet runt. Jag har ändå idéer om berikning av hagen som jag tänker kommer göra det bättre iallafall. 
5 minuter närmare om jag vill promenera dit, toppen. 
Fint varmt fikarum, nära till ridbanan och till dom bästa skogsstigarna för fina höstpromenader.
Box att ta in dom i vid dåligt väder.
Hjälp med fodringar ibland.
Slang till vattenbaljan så man inte behöver bära vatten! Ursäkta vilken lyx.

Jag kan omöjligen sova, det är bara för mycket att processa allting. Men om man inte kan sova för att folk är för snälla så må det ju vara.

❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹❤️

Sist jag var på Sunderbyn frågade jag om jag inte snälla kunde få göra ett uppehåll med cytostatikan. 
Läkaren var mycket vänlig, det är så jäkla fint att komma dit och dom bara lyssnar på en och pratar och kollar upp saker, men det fick jag inte. Fick dock ännu mer medicin mot illamående.

På tisdag den 31/8 påbörjas nedräkningen, då börjar kur 3 av 6. Fyra månader kvar. Klar till nyår. 
Försöka sitta ner i båten fram till dess.
Andas.

1 kommentar
Tiger

💜💜💜🧡💛💚💙💜💜💜