{}
Som de andra kurser jag varit på med Monica var även denna fantastiskt fin.
Men det var ganska mycket som tog lite extra på mig.
Prat om nervsystem och att hitta nya vägar till rörelse och funktion.
Det jag bär med mig mest var när Monica på söndagen kom fram till oss, Stråla hade det ganska jobbigt, hon hade lite ont i magen, var på dåligt humör och hade separationsångest från sina nya vänner, flocken hon jobbat på att skapa relation med under helgen och ville bara springa in i stallet. Jag blev därmed jättespänd. Bekymrad och orolig.
Så hade vi ridit ett tag, vi fick sällskap av en nordsvensk och hennes matte som så fint ställde upp och var en trygghet för oss, Stråla hade slappnat av och satt igång en massa processer i sig själv och Monica kommer fram och så säger hon "du bär Stråla så hårt" varpå jag tänker ja, det gör jag, jag blir spänd och stel och försöker lyfta runt henne med våld, men Monica fortsätter och pekar på sin bröstkorg "här, i själen och hjärtat. Du måste låta henne bära dig också, inte bara fysiskt"
