Uppåt fanders
Långt uppifrån norr, men för speciella anledningar så åker även jag till Kiruna helt frivilligt.
Det visade sig inte vara helt illa faktiskt även om jag varit skeptisk. Förutom personen då alltså, själva Kiruna kan ju faktiskt vara rätt trevligt om man ser det från rätt håll.
Jag skrattade gott åt denna då det är lite igenkänning. Han har konstigt nog ingenting alls emot att jag är ett jävla vrak.
Det är bara tryggt och fint
Allting är så konstigt självklart. Den där äckliga klyschan om att man blir en bättre människa tillsammans med personen, att jag tycker om den jag är med honom.
Weird
Han planerar framåt och jag står där och bah, men visst vet du att jag är störd i huvudet.
På väldigt många olika vis..
Men tydligen så har jag en fin själ.
Weird