Skrattkramp

Jag fick nästan lite ångest där på torsdag kväll när jag satt där själv i ett hörn innan showen började. Skamligt liksom, att vara själv. Det är en annan sak i ett stort sammanhang, i en stor salong tex, än i en liten källare där det blir så uppenbart att man är där själv.
Men å andra sidan så spelar det väl ingen som helst roll om någon okänd människa som jag ändå inte heller har något intresse av eventuellt skulle titta på mig och tycka att jag är sorglig. 
Det har absolut ingen betydelse. 
Och jag är så glad att jag gjorde det, jag vet att jag hade ångrat mig om jag inte hade åkt och det var ju så JÄVLA bra! 
Det var ju många fler komiker än Armann och Sandra och alla var underhållande att se. 
En superrolig överraskning var att Therese Sandin hoppade in och gjorde ett kort set, hon är 👌Så himla kul. 
En annan favorit är Elvira Lander som jag blev förtjust i när hon värmde upp för Simon och Anton i Umeå. 
Men kvällens bästa var Sandra Ilar. Hon är så härlig att lyssna på i poddar, klok och smart. Och så himla cool. 
Och så var hon så rolig på scen att jag fick ont i huvudet av allt skrattande. 

Och så blev jag lite lätt starstruck när hon kommenterade min instapost 
😳


😁 Så missnöjd Leffe blev när Moa slutade klia MITT i bästa kliet 

1 kommentar
Ullis

Modigt! När jag bodde i sthlm gick jag ofta på bio själv (och vi var många singel-besökare), men här i Luleå ser jag det aldrig! Så jag har inte vågat gå själv, trots att det ofta är filmer jag vill se. Kanske nu att jag vågar, när det blir svårare att tvinga med mig pappan till barnet :) Du inspirerar!

Svar: Oj sjutton, gör jag?
Ja klart att du ska. Jag brukar inte bry mig så jag vet inte varför jag gjorde det just där. Man ska göra det man vill och inte låta nojjor hålla en tillbaka.
Stjärnstrålar