stjärnstrålar

Jag uppskattar så mycket allas omtanke och fina ord men jag vet inte, hej, hallå, det är faktiskt lite humor i det hela också, det är okej att tycka att något är både skit och humor och intressant samtidigt.

Efter dagens psykolog utvärdering så fick jag även ganska klart för mig att jag inte har blivit skadad kognitivt av operationen utan att min glömska och brist på koncentrationsförmåga handlar om tröttheten. Så det var ju toppen.

Imorgon ska jag komma ihåg att ringa rehab och kanske få lite hjälp därifrån med att få ihop mina delar igen. 

Det var bara efter en snabb uträkning, han kommer att gå igenom allting noga och skicka mig en sammanställning sen men jag kände själv att när jag fick en tydlig uppgift som jag ville klara och fann intressant så klarade jag av att fokusera och hitta ord osv, fick nästan känna mig lite kvicktänkt en stund emellanåt, sen fokuserade jag så mycket att jag nästan höll på att svimma lite där en stund och psykologen sa att "du kan gå till rummet bredvid och vila och blunda en stund" varpå jag sa "nej nej, det går bra" Det flimra för ögonen och jag dunka in i dörrkarmen två gånger men det Inga problem.

Hur slutar man med det beteendet egentligen? 

Ewa skäller på mig och tycker inte att jag ska ta hästarna till Ivan och sköta om dom själv.

Jaha, så ligger du där i hagen, vad gör du då?!

Du kan då inte fara ut och köra själv inte!!

Jaoo, Stråla hittar ju hem själv om jag skulle råka tuppa av av någon anledning, man får bara se till att ramla framåt in i vagnen i så fall så man får följa med hem.

Att min plan även är att rida Albin lite i sommar har jag inte vågat berätta 😁

Samma där, otroligt fint med omtanke och det är även fint med folk som ser förbi mitt försvar av "det går bra" men jag har alltid sagt att jag ska hålla på med hästar så länge jag kan släpa mig dit på ett eller annat sätt. 

Så är det bara. Låt mig dö i en hage då dör jag lycklig.