Kasst
Urf, blir liksom mer och mer orolig för att få corona, jag menar, jag sprang med Albin igår typ över halva ridbanan och det känns fortfarande i luftvägarna, krampigt och pipigt och tungt.
Jag promenerar varje dag och bär höpåsar fram och tillbaka minst två tre gånger per dag, skottar skit osv så det borde inte vara så jävla kasst med orken, att jag är tjock och otränad, absolut, inte direkt lysande coronamässigt det heller, men luftvägarna är skit. Det är läskigt.
Om jag skrattar gott åt något, riktigt hjärtligt,så dröjer det inte länge till jag får en hostattack och svårt att andas.
Toppen. Kanon. Jättebra.
Var på Kvantum idag/ igår och snart får man typ börja ha en käpp med sig och veva åt alla jävla idioter som inte kan hålla avstånd.
Gah!
Som jag tänkt tidigare så tror jag också att oron kommer med viljan att leva och saker att se fram emot.
När man inte vill leva behöver man inte oroa sig för att dö.
Albin hade det jobbigt igår
Att promenera genom byn och sen bli tömkörd på ridbanan blev lite för mycket för bäbishjärnan så att sedan behöva stå stilla utan att tugga sönder matten var nära på djurplågeri.
Klart är att han behöver passivitetsträning. Det är något som har varit klart ett tag, han får fullständigt myror i huvudet av att stå stilla och blir hysteriskt pillig, men nu är det nog dags att ta i tu även med det.
Sötgurka. Det är så roligt att hästa nu. Jag har så mycket mer tid och ork med mitt nya jobb och det är vår vilket är underbart.
Stråla är fortsatt kruttunna att promenera med, minsta lilla grej tar hon som en ursäkt för att explodera. Än så länge går vi bara 10-15 minuter, max 20.
Hon ser fräsch ut och är glad.
Imorgon kommer hovslagaren så vi blir av med brodd och långa fötter och om han anser att det är okej så testar vi lite längre promenader efter det.
Kanske även Albins sommarkompis kommer tidigare än tänkt, det blir spännande.
Muffihund 💖💖💖