stjärnstrålar

Om nu allting går som det ska så står denna i min hage om mindre än en vecka. 

Galet! 

Kan ju ha råkat köpa en grimma idag också. 

Jag som skulle vänta till efter vintern med att ta några beslut men det visade sig att Moa tänkt samma tankar som jag hade gjort och att vi båda funderat över hur vi skulle kunna säga det till den andra. När det väl lyftes så öppnade sig en helt ny möjlighet. 

Och så galopperade den här rätt in i hjärtat och hipps vipps var beslut tagna utan hänsyn till årstid. 

4 timmar från tittad film till beslut och som sagt, om allt går som det ska så är han snart här. 

Jag har såklart hunnit oroa mig för precis allt som går att oroa sig för och det är ju inte sant på riktigt förrän han är här. 

Men det känns riktigt bra och rätt. 

(få se hur länge det dröjer innan jag får en käftsmäll så att jag får ångra dom orden bittert..) 

Stråla har jag nojjat som fan över men efter en stund med Google kände mig lite lugnare faktiskt. 

Ganska ovanligt när man umgås med Google. 

Inte jättemycket lugnare. Men lite. 

Det är ju dessutom höst och hon blir alltid knackig på hösten av någon jävla anledning. 

Vissa dagar är hon jätteglad och typ studsar fram, andra dagar ser hon ut som hon ska självdö vilken sekund som helst (nåja, hysteriskt matte men ni fattar) och dagar som idag när hon är ganska mycket sig själv men jag glor på henne till jag är säker på att hon haltar, men ändå inte, eller så jo det gör hon, nog inte väl. Eller... 

Nåväl, det är ju ändå ett gaffelband och det tar tid så det är väl ingen idé att vara hysterisk, bara fortsätta röra på henne på hårt underlag för att stärka gaffelbandet och även försöka gymnastiksera henne vid hand för att hålla igång kroppen så gott det går. 

Nojja och oro. Hur gör man inte det?