Varning för massiv självömkan

Här hade jag velat kunna skriva att det är fortsatt fint, jag hade en fantastisk helg på Brändöskär och mådde så himla bra.
Men sen kom det. 
Jag vet att det är tramsigt att tänka så men jag vet faktiskt inte riktigt hur mycket otur man ska ha innan man på riktigt tror att man inte förtjänar att ha det bra. 
Varenda gång jag försöker lyfta huvudet ovanför ytan så blir jag nerslagen. VARENDA GÅNG. 

På måndag när jag skulle ta ut Stråla ser hon ut så här. 
Jag förstår på en gång att något inte stämmer såklart. 
Hon är lite lite svullen om kotan höger fram, den som varit dålig. Men jag spänner för vagnen och tänker att lite rörelse kanske gör gott, det brukar det göra. 
Hon verkade pigg och skrittade på bra och jag hann tänka på hur mysigt det var när hon plötsligt stannar och står och håller upp vänster ben. 
Där börjar jag gråta. 
Spänner lös vagnen och promenerar hem, hon skrittar ganska bra vad jag kan se men när vi kommer hem ställer hon sig och håller upp benet igen.
Det blir kylning och boxhage. 
Ringer kliniken dagen efter och dom vill se film på hur hon rör sig. 
Moa och Cornelia filmar då jag är på jobbet. 
På kliniken tycker dom inte att hon är jättehalt ens nu, jag tycker att hon ser tydligt störd ut på filmerna men kanske inte jättehalt. 
"Avlastar" höger fram säger dom och ordinerar vila och metacam och blir det inte bättre efter det, mer utredning.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Hur som helst tänker jag ge henne en längre vila, även om det ser bättre ut om en vecka. 
Tänker även stängsla bort skogspartiet så att hon får gå på slät mark. 
Idag är det mycket finare runt kotan iallafall men jag känner mig inte så hoppfull. 

Sen kom jag hem från jobbet till en hund som har haft diarré i hela huset och i hela min säng. Bara börja sanera, hon hade bajsat plast. Hon är helt jävla hopplös på att äta allt helvete. 
Två timmar senare luktade det gott igen och även hunden fick en tvätt av bara farten. 
Hon var sen fortsatt risig i magen och kräktes två gånger och bajsat löst. 
Men är relativt pigg. 
Förbannade idiotdjur som inte kan ha ens LITE självbevarelsedrift. 
Det var en vidrig ångest alltså. Över Stråla, över Voff och över ekonomin. 
Varför kan det inte bara få vara lungt och bra flyt en längre tid? På riktigt. 
Hatar att måsta vara på jobbet när djuren inte mår helt bra. 
Men är jag inte på jobbet, hur ska jag då kunna betala alla satans förbannade veterinärräkningar. 

Fick En släng feber och så ont i kroppen idag att jag haft jättesvårt att ställa mig och röra mig men rörelse brukar gå bättre efterhand iallafall, det värsta är när jag varit stilla en stund, då måste jag häva mig upp och ta stöd av vad som är i närheten för att komma upp och komma igång. 
Det är skoj det med.

Gnäll gnäll gnäll 



0 kommentarer