Mänskligheten
Ibland. Nåväl, jävligt ofta, blir jag så trött på mänskligheten. Allt skit vi gör mot naturen, mot djuren och mot varandra. Väldigt väldigt ofta frågar jag mig själv "vad är det för fel på folk".
Nu läste jag ett blogginlägg som framkallade dessa tankar igen.
Jag blir faktiskt chockad. Konstigt egentligen. Om man tänker på hur Rino ser ut i sin mun (det är så sorgligt) och vad han har fått stå ut med i Spanien och med tanke just på att jag vet hur vidrig människor kan vara så blev jag ändå chockad.
Ids du inte läsa blogginlägget så kan du få ett utdrag:
"När jag var och provred i Belgien första gången och skulle ta av Mille tränset efter så satt nosgrimman så hårt spänd att jag fick ta i ALLT vad jag hade. (Och jag är faktiskt ganska stark…) och jag fick ändå inte upp nosgrimman! Jag tog i allt vad jag hade, men jag fick fan inte upp den, så jag fick be groomen ta upp den. ... denna gång så frågade jag faktiskt och de sa att han gapar så mycket så man måste spänna den så hårt. Det enda jag vet är att några gånger när jag spänt mina remmar för löst så har mina tränare rättat till dom och spänt åt dom och när jag sagt ”nej inte så hårt” så har dom bara skrattat och svarat att om jag bara visste hur hårt de flesta toppryttare spänner åt sina nosgrimmor så skulle jag börja gråta…"
"jag märkte ju självklart att han var jätteöm i ansiktet, på nosryggen och runt nosgrimman. Klart han är öm när han haft den så hårt åtspänd förmodligen hela livet."
Och en bild som bloggaren lägger upp visar precis hur jävligt den hästen har haft det
Bild från ridingbytyra.se.
Förstå smärtan som den hästen ska ha utstått för att det ska ha blivit så där. Fruktansvärt. Vidrigt. Fy fan!
Usch usch usch.
Sen kan jag inte riktigt förstå varför man fortsätter ha nosgrimma på den hästen men det var en annan fråga.
Hehe, precis vad jag tänkte: ta bort nosgrimman då!
Stackars häst. Och han är långt ifrån ensam över att ha haft det så.. :(