Att köpa häst
Jahapp. Då ska jag fara och titta på en häst på tisdag. Jag hade nästan gett upp, bara velat och inte kunnat bestämma mig. Kollat annonser och tyckt att ja, den var ju fin och den också men överlag bara hästar som inte alls passar in på mina krav. Så vipps fann jag mig själv att höra av mig tll en.
Så vi får väl se då. inte köpa bara för att den är söt och fin okej?!?
Nä jag har kännt mig så jäkla kräsen alla hästar är bara fel. Fel fel. Men å andra sidan så ska man väl vara kräsen också.
Tycker det är lite dåligt utbud, speciellt här uppe.
Sen överlag är det mest islänningar som säljs. Och små luviga ponnys har jag redan.
Skimlar går bort då jag läst om den fasanfulla tumörsjukdommen dom ofta får. Vackra men vågar inte riskera.
Skäckar går bort, dom tilltalar mig inte alls.
Fullblod och araber går bort jag skulle bara skita ner mig och aldrig nånsin våga rida såna reaktionssnabba sprättmonster. (Jo nu genaraliserar vi hej vilt).
Alla över 8 år går bort.
Alla under 155.
Alla som helt uppenbarligen är felridna.
Alla som "har en skada som inte påverkar" Bah. Konstiga benställningar och liknande.
Alla som kostar över 20-30
Hm. Ja. Då vart det inte så många kvar.
Speciellt ekonomin gör utbudet extremt litet. Men kanske framförallt att man bor i Norrbtten: Om man nu vill se hästen innan vill säja.
Å andra sidan har jag ju ingen brådska heller. Inte alls. Egentligen så borde jag vänta till våren.
Ardenner ser jag mig själv falla för. Gång på gång. Men alltså. Dom går också bort för då måste jag ju verkligen köpa helt ny utrustning, allt, en ardenner lär ju inte kunna ha nått av Mayans grejer 
och rent allmänt hur svårt ska inte det vara att hitta saker som verkligen passar på en sån monster häst.
och rent allmänt hur svårt ska inte det vara att hitta saker som verkligen passar på en sån monster häst. 
Nu snodde jag bara en bild från google.
Ett alternativ vore att köpa en som är yngre än tänkt, dvs ett föl av något slag. Men vilket slag?
Nåväl.
Min och Strålas ridtur idag blev inte alls så mysig som jag hoppats och trott och som den kunnat bli om vi inte stött på en enorm flock med renar. Ve och fasa. Minst 10 stycken stod och betade på en äng.
Funderade på om vi skulle vända om men tänkte äh, nog kan hon gå förbi dom. Och det kunde hon ju visseligen men stel som pinne, helt okontaktbar och med hjärtat på väg ut genom sadeln.
Jag klev av och ledde henne. Släpade henne, blev trampad på. Förbi monstren med klang.
När vi sen fortsatte våran ridtur så hade hon eld i baken och letade renar bakom varje träd. Så hon fick trampa på i snön i skogen för att lugna sig lite. Inte vet jag om det hjälpte men hon blev iaf bra svettig och flåsig. Mest skritt. lite trav.
Monster!
Snälla kan man tänka men framför allt så var dom ärliga. :) så klart du ska ha mål som ni jobbar mot, men du måste våga vara glad över framstegen som når till målet. Speciellt eftersom att ett mål oftast höjs när man närmar sig det. Våga vara nöjd för du är duktigt! Spännande att titta på häst. :)