Äntligen andas ut lite
Ja faktiskt. Inte helt goda nyheter men inte heller så illa som jag målat upp.
Jag hade tom börjat planera för att gräva en grop åt Mayan, det kändes inte som att jag skulle plåga henne nå mer när hon inte svarar på medicinen och hjärtat är dåligt och kroppen krampar ihop.
Men nu har vi en plan iaf så får vi se.
Ja hjärtat ÄR dåligt. Anna hörde ett tydligt blåsljud och berättade precis vart i hjärtat som blodet åker åt fel håll. allt det har jag redan glömt förstås. Nu litar jag mer på Anna än på nån annan veterinär så säjer hon det så är det så även om den förra veterinären tydligen inte hörde nått blåsljud.
Däremot så sa hon att det är normat slitage på en gammal häst, att dom flesta gamla hästar har det det är bara ingen som märker nått och om hon överlever fången så är det bara rida på så länge hon inte får ödem eller börjar hosta och så och kanske inga mer tokgalopper men i övrigt bara bra att röra på sig.
Fången däremot, så måste hon byta medicin för hon kan inte gå och ha ont. Nej såklart inte. Och då får man riskera att magen pajjar och ta det därifrån om det blir så. Hon sa även att det kan ju faktiskt vara så att magen tål buttan bättre, den behöver inte nödvändigtvis vara sämre för magen än metacamen... Så imorgon ska jag hämta ut butta.
Hon sa även att om hon svarar på buttan så ska vi börja promenera ganska omgående, bara korta promenader men för att hålla igång kroppen så hon inte blir kajk för att hon fått stå stilla så länge.
Så då gör vi så.
Håll nu alla tummar ni bara har.
Ja jag gick in i denna dag med att nästan ta farväl av Mayan och slutar med en glimma hopp att kanske tom få rida henne igen.
(Jag hade nästan redan bestämt mig för en häst som jag fick säja tack men nej tack inte just nu till)
Gosegumman <3
Stråla sen då. Ja ryggen och SI-leden var ganska okej. Bättre än nånsin förr faktiskt fast det finns förstås saker att jobba med kiropraktiskt där. Alltid. Det som däremot oroar är gallorna, Anna tyckte att dom flesta inte var så mycket att bry sig om men vänster kotsenskida var lite för fylld och lite för hård samt att hon var gallig runt höger bakknä där hon har pålagringen det har inte jag känt och det var ju läskigt men där sa hon att det kan bero på att hon varit ostadig i kroppen, mest gått och fisit runt i väntan på Anna och blivit lite slekig i musklerna runt knät. Det kan bli så att gallorna ger sig efter kiro beh men gör dom inte det så har vi fått sk löksoppa att smeta på. Dvs Utvärtes kortison behandling. Intressant.
Hon trodde dom skulle ge sig bra med den behandlingen så vi hoppas på det så vi slipper in och spruta.
Fram finns som vanligt inget kiropraktiskt alls och Strålan är mjuk som smör, däremot var hon lite svullen i musklerna runt bogarna och fick en liten metacamkur för det. Troligtvis det jag upplevt när hon blivit kort fram och det kommer troligtvis också från att bakärran inte varit helt igång.
Så nu ska hon skritta några dagar, sen kan vi börja köra på så smått och går gallorna ner som dom ska är det fritt fram.
Jamen halleluja ändå.
Inte helt bra nej men inte så illa som jag målat upp det för mig, jag var så nervös så jag kunde knappt andas just innan hon kom.
Så. Jävla. Skönt att ha det gjort nu.
Visste inte om jag skulle våga läsa hur det hade gått. Men det var ju inte så hemskt som sagt. Känns ju hoppfullt ändå.
Hur mycket otur du än har med dina djur så måste man ju säga att dom är riktiga fighters, precis som matte.
Se hur bra det gick för lilleman.
Jag tror det kommer gå lika bra för Mayan & Stråla.
Hejar på er och håller tummar och tår att det ska gå bra för dom.
Tur dom har en matte som aldrig ger upp!