stjärnstrålar

Så. Fruktansvärt. Trött.

Om jag inte haft jobb och en hord av djur som pockade på min uppmärksamhet så hade jag inte öppnat ögonen alls. Nu har medryttarna skött om hästarna i helgen så jag har inte behövt vara där mer än att ge dom kvällsmat. 

Så sjukt trött. 

 

Men så idag var det dags för ridskola så jag åkte dit. Trött, knappt så jag kunde hålla ögonen öppna efter vägen, hakade på en långtradare och hoppades jag skulle hamna rätt i slutändan. Allmänt mulen i tillståndet.

Men så åkte jag därifrån betydligt lättare i själen för en stund och med lite glädje i hjärtat.

Vad roligt det var.

 

Jag fick rida samma häst igen, oj oj tänke jag hur ska detta gå för även om jag tyckte om honom sist, som individ så var han ju inte så där jättehöjdare att rida. Men idag vet jag inte vad men det gick så bra. Jag hade redan hans gång i kroppen och behövde inte ägna halva passet åt att vänja mig vid det och vi hade en annan ridlärare, en vikarie som inte sa typ nånting till mig på hela passet (bara i början så sa hon att den här hästen är väldigt speciell och inte så¨lätt) så att vi kunde filura på för oss själva och han svarade väldigt bra på min sorts ridning. 

Mycket mer framåt än sist och även om det blev lite motorstopp mot slutet så gick det betydligt mer framåt och han var mjuk och fin och jättetrevlig. 

Han slappnade av och kom ner med huvudet och emellanåt t.om fram och ner med huvud och hals och jag fick ett mjukt sug i bettet. 

Känner mig faktiskt riktigt nöjd. 

Efteråt fick jag höra "vad fint han gick, han är inte lätt" och jag sa nånting i stil med "hehe host mja, ja han var fin..." Men det var ju roligt att höra.

 

Se vilken fantastiskt vänlig själ. Ögonen.