stjärnstrålar

eller nått.

Alltså vilket fantastiskt underbart väder vi har, det har varit runt 10 grader varmt i skuggan idag och helt vindstilla. Det går ju inte att bara vara inne, det är helt omöjligt.

Var och pillade på med hästarna i hagen en bra stund och dom var så sällskapsjuka och kramiga, allihopa. Ja inte Holly då, knepig häst det där...

Drog av dom en massa hår, Leffe håller i sitt än dock, Mayan och Stråla var svettig av att bara vara, speciellt Mayan, nästan så jag funderar på om hon är sjuk som hon svettades. Men det ÄR varmt.

Grejade lite med smältvattnet så det ska rinna undan bra.

Sen tog jag med mig Stråla och Mayan på en cykeltur och Ebba hakade på. Vi for lite fram och tillbaka efter de framtinade grusvägarna som var riktigt trevliga. Stråla var jättepigg och glad men höll sig i skinnet. Lite små sur blev hon när jag ville att hon skulle sakta av och hon ville trava mer men hon var ändå jättefin och travade fint både lite raskare tempo och i ett väldigt sakta tempo. 

Men.

Sen försvann Ebba och då blev det total pannkaka av allt det fina. 

Helt borta helt plötsligt och det är ju inte som att det är första gången direkt men det händer inte ofta mest så här på våren. Såg henne ingenstans, stannade och ropade och väntade och ropade och väntade. For en sväng och kollade efter henne, alltså, så snabb är hon inte så hon borde hinna så långt men ibland vet man inte.

Efter ett bra tag så blev jag ganska orolig och sen slog paniken till. Vilket det brukar göra när nått djur inte är där dom borde, för hjärnan lassar fram en massa senarion som mattehjärtat inte riktigt klarar av så då blir det vild panik istället för rationellt "hon kommer snart". 

Nu fick jag för mig att hon stulen, jättetramsig ja men inte rationellt som sagt.

Det måste hästarna ha kännt också för då jag bestämde jag att vi far hem och ser om hon är där eller lämnar hästarna och tar bilen och söker henne var Mayan helt i gasen. Mer i luften än på backen och då blev jag arg på henne och då var hon ännu mer i luften och då blev Stråla luftburen även hon så jag hade två tokiga hästar på varsin sida om cykeln som stod på bakbenen och hoppade runt omvart annat. Lite knäppt att man inte blir rädd i ett sånt läge. jag blev bara arg istället.

Sen när vi kom tillbaka till gården så kommer Ebba lunkandes bakom oss som om ingenting hade hänt.

Jamen vad fanders!!

Och då fick jag jättedåligt samvete för att jag fått panik och blivit arg på hästarna. Försökte avsluta det hela trevligt med lite trickträning iaf och Strålan har blivit väldigt positiv till det nu och är jätteduktig.

Jag funderar lite på hur vi ska gå vidare bara. 

Nå det blev ganska fint på slutet iaf men så onödigt att en sån fin dag skulle bli så kaos. Blä på mig.