I am speshul

Vad less jag är på att fok antar att man vill ha barn. Senast nyss var det en som frågade om jag hade barn och vid mitt nekande svar sa: "Då vet du vad du har att vänta, sandlådor och gungor". Mm jaha. Och den vanligaste kommentaren är "Du hinner" Som om jag vore rädd för att inte hinna. Men om jag inte vill då?
Varför anta att alla människor vill ha man och barn? Och bör ha det för att inte vara konstig?
Jag har länge trott att jag velat ha åtminstone en man (och tänkt att önskan om barn kommer väl så småningom) men jag vet inte om jag faktiskt vill det eller om det bara är något som samhället tutat i mig att jag borde vilja.
Det är liksom inte riktigt normalt att bo själv med sina djur och dessutom vara nöjd med det.

Nå väl, jag har alltid varit lite speshul


men det är först på senare år som jag har börjat känna mig tillfreds med att inte vara som "alla andra".

Om jag hade idats och varit bra på att skriva så är det ett ämne som jag hade kunnat brodera ut i evighet. Samhällsnormen. Heteronomen. Pojkar är si flickor är så. Men ju längre in i min hjärna jag gräver desto mer förvirrande bli det.
Allmänt
2 kommentarer
Ida

Men hallå inte får du göra som Du Vill, du Måste ju göra som alla andra! ;) Kram på dig

Gulledig

Jag kände precis likadant som du!! Va f-n förväntar sig folk alltid att man automatiskt vill ha barn för att man e tjej?? Näe! Men sen när den biologiska klockan började dra... ja då vart jag förvånad över min egen kännsla att vilja skaffa smått =)