Önskan
Jag skrev ett brev och förklade för att verkligen få allting sagt. Och det var verkligen som att det trillade ner en polett hos både sköterska och läkare vid bra samtal förra veckan.
Egentligen skulle skiten ha börjat om i torsdags men jag kände att jag pallar inte, det går inte, jag kan inte ligga och ruttna.
Så nu har jag uppehåll och väntar på utredning.
Och jag mår så mycket bättre och som vanligt när jag mår fysiskt bättre så mår jag även psykiskt bättre. Det kan ju en groda räkna ut. Som sagt, ta dina böcker och stoppa upp dom i röven.
Jag hoppas verkligen på att slippa cytostatika helt och hållet. Men vi får se vad onkologen säger så småningom.
Red gjorde jag till och med häromdagen. Så ostadig så jag blir arg och med svaga darriga ben av skritt.
Men ljuvligt för själen.
Bästa grejen med bästa tjejen.
Igår fick jag även möjlighet att hälsa på Albin 💞 Han sa "whatever" och lyfte knappt skallen ur matlådan.
Isvind var destomer social och mysig och mitt hjärta blev påmind om att han fastnat där.
Tvingade med Albin in och umgås lite. Borstade på honom och masserade honom tills han somnade.
Gullisen
Nu när jag dessutom känner mig lite piggare så kryper det i hela kroppen efter att få jobba lite med honom också.
Jag vill vill vill. Vill så mycket.
Åh nej vad dum jag är man kan ju bara önska sig.