Det rullar på
Fina killen
Han har blivit så vuxen över vintern vilket glädjer mig enormt, jag var så nojig över att han skulle komma hem och kännas lika pluttig men nu känns det faktiskt inte alls konstigt att tänka sig att han ska bli min ridhäst, förhoppningsvis har han dessutom ännu något år på sig att bli helt klar.
Han är så trygg och stabil också. Han bara "jahapp, då var vi här då, vad trevligt"
Stråla hade det lite jobbigt i början med att vakta sin ponny som blev extremt brunstig men nu är dom ett gott gäng igen
Vi tränar lite smått också och Albin upplevs lika trevlig som förut, allting är lätt och smidigt.
Han blir lite jobbigt nafsig och så om han aktiveras mindre och nöjdare med lite mer aktivitet.
Har ridit Stråla två gånger, en kortis hemmavid
Just före Albin kom hem och sedan
en gång till, förra veckan
Jag fick kramp överallt och hade ingen koll på vad min kropp gjorde.
Tack och lov har jag tappat den där otroliga nervositeten jag hade när jag skulle rida i vintras, herregud vad jag var skraj då.
Nu ingenting. Och tur var väl det för Strålan fick eld i röven och försökte bete sig som hon gjort med medryttare. Började kasta lite med huvudet och "dra" lite dit hon ville.
Det enda det resulterade i var att jag blev tvungen att hitta rätt på min kropp ganska fort och Strålas knappar så att vi sedan kunde skritta hem avslappnat igen.
Just nu mår jag bra, fick dessutom kortison i tisdags så jag har varit lite oövervinnerlig nu några dagar, och sömnlös.
Ganska mycket pest eller kolera, jag älskar verkligen att äntligen äntligen kunna sova på nätterna men jag gillar ju inte att behöva sova hela dagarna.
Mitt under tablettkuren av cytostatika kände jag bara vad har jag GJORT. Kommer aldrig klara av att sköta om hästar.
Om jag hade vetat tidigare hur jag skulle må under tablettkuren, så sjukt dåligt, redo att kräkas hela tiden, ÄNNU tröttare och så svag i alla muskler, helt sjukt, och om jag hade förstått att det skulle bli minst 6 månader av cytostatika, då hade jag aldrig tagit det beslutet om Albin som jag gjorde.
Men just nu mår jag bra och känner mig oövervinnerlig och jag är ju tjurig som fan så nog ska väl det här också gå.
Det är för deras skull jag lever.