stjärnstrålar

6 veckor hemma går fort, här känns det som att jag levt i en parallell verklighet. Det känns som att jag har varit här för alltid, att det här är mitt hem nu. Samtidigt som det ändå har rullat på.

Känns extra konstigt att det var snö när jag kom, om än lite, och nu blommar för fullt. Det ger en extra dimension till att känslan av en annan verklighet och att tiden inte riktigt stämmer.

Hemma är det ju snö liksom. En månad till.

Blommor ser vi inte förrän i juni hemmavid.

När jag skrev här sist hade jag promenerat en mil, sen kom biverkningarna. Jag blev så yr, kunde inte gå utan att behöva stanna och hålla i mig, det svartnade för ögonen när jag försökte gå på promenad, matt i kroppen, all kraft försvann. Ont i huvudet, ögonen.

Hasade runt som en fyllekärring och höll i mig i lyktstolpar och satt på trappor och på bänkar, för utomhus är viktigt. 

Jag tjurade några dagar sedan lyckades dom övertala mig att ta kortison. Och det hjälpte ju. Men då tappade jag sömnen istället. Ganska mycket pest eller kolera. Jag är så jävla glad över att kunna sova efter 20 år av sömnstörningar. Det är så jävla skönt att bara blunda på kvällen, dregla hela natten och vakna klockan 7. Istället för att ligga klarvaken till 2-3, försöka underhålla sig så man inte samlar på sig allt för mycket ångest och sedan vrida och vända sig några timmar, ständiga uppvaknande ångest och stress. 

Så i fredags skänktes dosen så jag skulle få sova men att svullnaden i hjärnan ändå skulle hållas nere.

Men då vet jag inte om jag var för tjurig igår igen, det var typ sommar så jag var ute 3 timmar och skrapade ihop några kilometer promenad

Mycket sittande emellanåt och lite fyllevingel men det gick ändå bra.

Fast sedan på kvällen började det krampa ganska mycket i musklerna vilket skrämde mig lite. Tappa synen på höger öga osv. 

Sånt där som kommer hindra mig från att få köra bil framöver. Det som jag verkligen inte vill trigga fram.

Det kanske inte är bra att vara tjurig alltid. Så idag blir det en vilodag faktiskt. 

Förra helgen var en fin helg.

På lördag träffade jag bassetgänget jag mötte tidigare för en promenad och fika i skogen och det var så jäkla mysigt och trevligt. 

Jag bara gick och fånlog av att få gå med en basset i kopplet och prata med trevliga fina människor.

Och på söndag kom Ann och hämtade upp mig (munskyddstyle) och så hängde vi lite i stallet. Så nice att få snacka lite skit och klappa lite häst och se något annat. Väldigt fint.

Nu längtar jag så mycket hem så jag vet inte vad. 

Kommer att vara hemma på tisdag kväll och oj vad det är mycket jag har tänkt göra när jag kommer hem, jag kommer att bli fullständigt omkull klappad igen, bara resan kommer göra mig helt utslagen och sen vill jag och behöver och tänkte och..... men viktigast är hämta Kaja. Det är det enda jag faktiskt måste göra. Note to self. Snälla snälla. Tänk på att vila.