.

Ett av mina största problem är att jag inte kan sluta hoppas.
När man inte kan andas pga ångest och livet inte inte vill levas då kanske man bara skulle kasta in handduken. Ge upp. För det spelar ingen roll vad jag gör, det går liksom inte. Livet bara är. Bara rinner iväg. Ingenting blir nånting. En kort stund av glädje blir ganska snabbt till besvikelse eller sorg, stress och oro. Eller bara till ett ingenting.
Varför ska man vara kvar utan någon slags framtid?
Så enkelt det hade varit att ge upp. 
 
2 kommentarer
Läser ibland 😊

Läser ibland

Läser ibland 😊

Läser ibland