stjärnstrålar

Supernajs. 

Sen är anledningen till att jag har börjat jobba natt igen inte alls najs. Fy fan vad livet är orättvist. 

Och så finns det folk som gnäller och tycker synd om sig själva över, faktiskt jävla skitsaker. 

Ja då, även jag. Min kropp må vara mest skit och vara en ständig källa till frustration med smärta och utmattning men den FUNGERAR. Jag kan leva mitt liv. Jag kan sköta om hästar och ta egna beslut och jag kan klia mig när det kliar och gå och äta något när jag är hungrig och torka mig när jag varit på toa. 

För fan! 

Det är bara vara tacksam över varenda dag som man kan sköta om sig själv, man vet aldrig när det kan ändras. 

Den här 10 års utmaningen som alla håller på med tycker jag är himla rolig, kul att se hur folk man följer såg ut och hade det för tio år sedan. 

Började gräva lite i mina egna bilder, jag har ju bloggat i tio år nu. 

Tio jävla år. (och inte är jag varken influenser eller rik ännu. 

Alltså ursäkta 😒) 

2009 fyllde jag 30 och hade sån ångest över att jag inte hade man och barn och sånt där som man borde ha när man är 30.

Det är dock helt orimligt att jag trodde att jag var fet då. Att jag hade ångest över att jag var för tung för att rida Mayan, att jag trodde att jag var äcklig och ful. För på bilderna ovan vägde jag säkert 15 kilo mer än vad jag gjorde några år tidigare. Vägde mer än den tiden jag kunde leva på tuggummi och vitaminer på burk. 

Det finns knappt några bilder på mig för att jag tyckte att jag var vidrig. 

NU är jag tjock på riktigt och det är okej. Jag ska väl inte påstå att allt självhat gällande just den biten är borta men jag vet att jag är okej. 

Nu är jag mest irriterad på att jag är så otränad pga har varit sjuk hit och dit, för se man kan vara både tjock och tränad samtidigt. Likväl som man kan vara smal och otränad. 

Jag är så glad för alla kroppspositiva konton jag har funnit på Instagram de senaste två åren, dom hamrar in vett i mitt huvud och jag ser mer av alla galenskaper i hur vi ska banta och plåga oss själva, vi ska hata oss själva så att vi ska kunna passa in och pleasa patriarkatet. Förstöra våra kroppar så att dom inte kan fungera som dom ska. 

Banta och du fuckar upp hela systemet. 

Jag är så glad över att jag har funnit alla arga feminister som sätter ord på saker som jag har kännt i hela livet. Öppnat ögonen för nya saker. 

Fast det blir jobbigt förstås, svårt att se på saker och ting på samma sätt igen. 

Det går liksom inte att blunda igen när man väl har fått upp ögonen. 

Japp, nu blev det jidder igen. Men det är väl så min hjärna vindlar, hit och dit, om jag hade hunnit skriva ner ens en bråkdel av allt som viner förbi i hjärnan. 

För jag är inte intresserad av att passa.