En söndag
Jag verkar ha väldigt svårt för att få av mig den här jävla offerkoftan som jag har tagit på mig. Den är som ett våtvarmt omslag där allsköns skit kan ligga och gro.
Det är visserligen svårt att styra över vad man blir ledsen för men
Och vem fan vill umgås med en sån.
Jäkligt roligt att vara tillbaka på jobbet iaf, fått kramar och höra att jag varit saknad, det är ju alltid fint.
Det måste ha värmt att de saknat dig, man blir så glad av att få höra sådant tycker jag :)