stjärnstrålar

Åh, jag har varit hos hästarna och myst. Jag är så glad. Var som en 10 årig ridskoleunge när jag kom dit och dom bara stod där och var så alldeles alldeles underbara. Det bara bubblade i magen. 

Fina djuren.

Jag saknar dom så när jag inte får vara med dom, och då har det ändå bara gått tre dagar och jag har varit dit varje dag, men ädå.

Då tänkte jag för mig själv att jag aldrig skulle klara av att vara en sån där hästägare som har medryttare flera dagar i veckan och inte alls är i stallet då. Hur gör man? Jag har aldrig kunnat hålla mig borta från hästarna flera dagar i veckan. Jag kan inte heller riktigt se poängen i att ha en häst om nån annan ska ta hand om den på halvtid. Men det är ju bara jag. Alla är inte lika galna som jag är.

Jag vet även när jag bara hade en häst, Fragge, vilket var väldigt länge sen och hade medryttare till honom så var jag antingen förbi stallet ändå eller så var jag hemma i Luleå hos mitt andra hjärta Ragge som jag själv var medryttare på tills han blev min egen tillslut. 

 

Jag tycker att bara en häst känns på tok för lite, jag har alltid haft flera hästar och eller medryttarhästar samtidigt. Och att bara ha en häst och bara vara hos den kanske 4 dagar i veckan, gud, det finns inte i min världsbild.

 

Nåja. Jag har varit i hagen med pälsbollarna och petat runt lite. Supermysigt.