Dagen
Skorpan verkade faktiskt tycka att det var riktigt roligt och var populärast av alla. Hon fick verkligen slita hon. Men hon var till och med snäll med barnen. Inte illa. 
Mayan hade kontrollproblem och Strålan lite separationsångest men så länge dom fick gå brevid varann så gick det fin fint. Duktiga tjejjer!
Men Nästa år ska vi INTE gå på nån barnridning. nu får det vara nog. Jäkla slitgöra alltså. Dessutom så har jag massiva problem när andra ska bestämma över mina hästar. Att inte jag får bestämma att det räcker, att dom är för trötta efter att gått tre timmar i sträck.
Jag tycker egentligen att två timmar är mer än nog, det är inga maskiner. Men det är super bra träning för Stråla.
Att inte jag får bestämma att det inte ska vara några jävla bett.
Nej jag blir tjurig när inte hästarnas bästa går i första hand. När dom ska behöva ha det obekvämt för att någon kanske eventuellt möjligtvis ska tycka att det "ser illa ut" om dom går utan bett i munnarna. Sånt jävla trams.
Att jag tar av sadlarna och tycker att nu är det nog, "men dom vill rida på den stora hästen". Mm Men hon vill inte gå nått mer.
Nej. Det är roligt i ungefär två timmar sen blir det en pina. Det är skitkul att se alla glada barn och glada föräldrar men för mig är mina hästar det viktigaste och deras väl måste gå först alltid.
Man kan ju tycka att det inte är en sån stor grej att ha bett i munnen men när dom ska gå tre fyra timmar i sträck fram och tillbaka och ha massor med intryck både fysiskt och psykiskt så ska dom ha det så bekvämt som det bara är möjligt.
Man kan tycka att det inte är en sån stor grej att gå två varv till, eller tre varv eller 20 vart tar det slut? Nånstans måste man sätta stopp.
Å så vill jag ju inte vara den som är besvärlig och har så jävla svårt att att stå upp för mig när någon är bättre än jag på att prata. Och känner mig bara löjlig för att jag har mina principer.
Då skriver jag av mig istället och bestämmer mig för att nästa år, då är vi inte med. Punkt!
Det är inte bara min häst som har kontrollbehov, det har jag också.
Eller den här: "Ni måste gå ut på udden nu när dom drar igång vagnen"
Eh va?
Jo Ni måste gå bort dit så dom inte blir rädda för vagnen.
Eeh. Va?
Herregud dom är väl inte rädda för en hästdragen vagn. Jeeees 
Ha ha. Rädda för en vagn. Då ska dom nog inte vara på nån barnridning alls kan jag ju tycka.
Nä nu ska jag sluta gnälla, jag är mest trött.
Det var överlag rätt trevlig och jag är vansinnigt stolt över mina hästar. Och vi ledde dom iaf bara i grimmorna (vilket gör det ännu löjligare att dom skulle ha bett för syns skull=/ På tävlingar, visst där är det en regel för att det finns så många som inte har nån koll på sina hästar, det köper jag och har man valt att åka på tävling så får man ju följa reglerna. Men det är inte ett vettigt argument till att dom ska måsta ha bett för syns skull utanför en tävlingsplats. Bah!) och de andra tjejerna som ledde mina hästar gjorde det riktigt bra. Mayan var gode tramsig emellanåt.
Det är bara det där tänket som stör mig och att jag inte får bestämma över MINA hästar.
Plus att jag själv blir så jävla slut. Inte gott för kroppen hej å hå.
Sluta onda dig sa jag och gå och lägg dig!
Skönt att komma hem och få klias lite.
Sen på kvällen tog jag ut Leffe en liten sväng, jag var så himla sugen fast jag hade tänkt vänta en dag till. Jag trodde han skulle vara öm på gruset speciellt som hovis fick ta så himla mycket men inte då. Nä så där pigg har han inte varit på mycket länge. Jag tänkte inte på att han dels har vilat i 3 veckor och dels inte varit ut nånting här sen vi kom hit igen. Hej å hå Farbror grå. Ingen halvdö gammelhäst idag inte.
Vad roligt.
Vad roligt.