Hollypolly
Även om jag kände mig otroligt omotiverad och helst bara hade velat dra täcket över huvudet så fick jag iaf till lite aktivering av hästarna utan att det bara kändes jobbigt.
Först en liten sväng runt byn med Leffe och ponnyer. Holly tycker ju äntligen att det faktiskt är roligt att följa med ut och man slipper släpa henne som man fick göra förut.
En bra tid har jag inte haft ut henne just för att hon bara var motsträvig och inte verkade uppskatta att komma med och då tyckte inte jag heller att det var kul.
Så det är ju roligt att hon nu tycker att det är roligt. Speciellt extra kul tycker hon att det är att få springa med de stora hästarna.
Skorpan är ju alltid pepp och halvgalen på att få komma ut.
Holly är även mycket mycket socoalare och mer orädd än hon var när hon kom, hon lyssnar väldigt bra på sitt namn och kommer när jag ropar på henne. Går hon lös i stallet och jag lockar på Holly då reagerar hon på en gång. Ja ponnyerna brukar få vara lös i stallet och härja runt.
Däremot är hon fortfarande ganska tjorvig att hantera. Jag har ärligt talat inte orkat engagera mig i det så som jag kanske hade behövt. Hon trängs och knuffas och allt som oftast far hon omkring som en liten insekt och verkar inte ha hjärnan med sig här nere på jorden.
Som sagt tidigare, hon är som ingen häst jag träffat tidigare. Så rädd och osäker men ändå så bufflig och kaxig. Hennes beteende går inte riktigt ihop.
Hollypolly
Sen tog jag ut Mayan en sväng och bara red en liten motionssväng. Med det enda kravet att inte dra iväg som en frustande galoppör på uppsrakan bara för att vi skulle trava hemåt. Lite klättring, mest skritt, lite trav och en kort kort galopp.
Trevlig tanta.
Sen har jag dragit upp mitt huvud ur strutshålet och gjort iallafall En grej som ändå fick mig att må lite bättre. Lite.