Dipp
Och så fort jag hade skrivit att hon mådde bättre så dippade hon. Imorgon ska vi till öjebyn för att utreda om det kan vara något med urinvägar eller livmoder mm. Jag tror som sagt inte riktigt på att det ska vara enkel magsjuka.
Jag läser ju http://tyras.se/ och http://darios.se/ och även om jag verkligen inte kan skriva under på allt hon gör med sina hästar och en del ideer som hon har om hur det "ska" vara så gillar jag henne.
Nu skrev hon ett långt inlägg om sin utbändhet
som jag kan relatera en del till.
Det jag dock inte kan relatera till är hur hon tjatar om att hon är sjuk. Jag däremot har förbannat svårt för att anse att jag är just sjuk. Jag har en sjukdom, men det betyder inte att jag är sjuk. Lite bakvänt kanske men så är det. När jag var på rehab tex så är det så många som bara drar den heeela tiden, jag är ju faktiskt sjuuuuk.
Nu har jag i och för sig blivit lite bättre på at tala om att jag inte är okej men förut skulle jag aldrig öppnat käften om det till folk jag inte känner. Kanske är en nackdel också men Jag tror det kan bli riktigt farligt när man börjar identifiera sig själv som sjuk.
Inte heller springer jag till läkaren med jämna mellanrum, det ska vara nått riktigt illa i så fall. Dom kan ändå inte göra ett skit uppenbarligen.
Konstant huvudvärk veckor i sträck, då går jag till en massör. Lunginflammation, äsch nog blir det bra...
Inte så att jag tycker att jag är bättre för att jag inte går, bara att dom ändå inte kan göra nått. Låt dom laga brutna ben och sy ihop sår, det kanske dom kan.
Nu är ju inte mitt problem utbrändhet men har en del liknande symptom och samma oförståeelse. Där kan jag relatera.
Ibland kan jag bara känna, fan om man ändå hade haft typ diskbåck, det vet folk vad det är och det kan man relatera till att jaha oj det måste göra ont. Eller ännu bättre, ett brutet ben eller två med stora gips för det syns ju utanpå.
Även om jag inte vill identifiera mig med att vara sjuk så vorde det ändå lättare om folk kunde se och förstå att man inte kan fungera som vanliga människor.
Och att till skillnad från ett benbrott så läker jag inte. Det är bara leva med det så gott det går.
Jag brukar tänka att om man kunde överföra lite, bara som ET typ, peta på nån och säja, så här kanns det. Det vore rätt bra. Och väldigt intressant.
Att sen folk missförstod hur Tyra medande med utbrändhet och stroke och blir kränkta och gnälliga. Det är ju bara tragiskt.
Mmm, nu vart det ett babbligt skriva av sig inlägg här.
Uff, Ebba! :( Utredning låter klokt, att kolla upp ordentligt. Jag tänker att hon borde ha mer feber, flytningar eller liknande symptom vid pyometra...? Men en smygande infektion/bakterietillväxt kan såklart påverka andra delar av kroppen med. Ja. Hm. Håller tummarna.
Intressanta tankar du luftade! Jag har heller aldrig sett dig som "sjuk", då du -som du säger- inte identifierar dig med sjukdomen.
Tyra har en poäng med sitt inlägg men jag tror hon "tjatar om att hon är sjuk" för att hon på något sätt måste inse sanningen själv. Hon har inte helt förstått den stora livsstilsändring som måste till för att bli bra och stark igen. Hon kan inte tuffa på i 300% längre, hon kommer inte att bli bra på några veckor, det funkar inte.
Håller kanske med liiite med någon av kommentarerna sist jag läste; att hon som gått i väggen för ca ett år+ sedan (depression/utmattningspsykos), radikalt ändrade om sitt liv, "tog tag", bröt upp, avvecklade sin roll i hennes Style by Tyra, köpte häst och flyttade från Sthlm city till landet för att må bättre. Allt väl.
Sen hej å hå blir det stort inackorderingsstall med renoveringsbehov, starta egen ridklubb, köper +2 lovande hästar, nytt förhållande, startar en blogg TILL, startar nytt hästföretag, nya designuppgifter/klädmärke, under hösten skriva en bok(hastverk/medioker, sorry to say, kunde ha gett så mkt mer bara hon hade haft mer tid och varit mer reflekterad med syfte och upplägg...), plus ungefär 1000 andra saker och så blir hon lätt förvånad då hon fick ett allvarligt skov i sin utmattningsdepression vid jul. Ehum. Alltså?
Något annat finns kanske där bakom som bidrar till Tyras enorma arbetslust och svårighet att begränsa sig, men det verkar vara arbetsmanin som (utifrån sett) verkar göra henne sjuk och jag är ledsen för det.
Så, för att göra en lång kommentar kort; jag tror du har accepterat faktum på ett annat sätt än henne.
Önskar Tyra allt gott, jag tycker mycket om henne.
Kram till dig med Strumps