stjärnstrålar

Vi packade in Stråla och Mayan i transporten igår för att åka till ridhuset, men när vi kom dit så hade dom stängt, låst och gett hästarna kväll tidigt tydligen. Trist som attans men när vi lika åkt dit så passade vi på att använda ridbanan och det funkade också. Det blev inte som tänkt men det var jättebra miljöträning för Stråla som tyckte att det var riktigt spännande och var lite på tårna i början, gick runt med henne tills hon lugnat ner sig och försökte sen klättra på staketet till ridbanan för att komma upp på henne. Medans jag stod där så lyckades jag bli så sjukt nervös, jag är aldrig modig men nu blev jag så nervös att jag knappt kunde andas något jag däremot är det är envis. Hade jag tänkt rida så skulle jag minsann rida också.

När jag väl kommit upp så kunde jag börja andas igen. Skrittade runt lite, väldigt spänd med handbromsen i, tills jag kom på att det faktiskt är min trygga finns Stråla som jag satt på så till slut vågade jag be henne kliva på lite och till sist även trava lite grann också.

Whoop whoop.

Ja jag var så himla kaxig och tyckte att det skulle väl inte vara några problem att rida barbacka ett tag men nog hade det varit skönt med en sadel. Nu ska vi dels känna efter om Strålan är som hon ska och brukar samtidigt som jag ska få tillbaka förtroendet och tryggheten, barbacka. Kanske inte den mest lysande situation men det är bara bita i det sura äpplet och se det som bra träning.

 

Mayan fick ett bra träningspass med Ida som tömkörde henne. Såg riktigt trevligt ut det jag såg.

 

När jag ridit klart, en kvart kanske, så gick jag runt lite med henne igen. Sprang, stannade, vände, sprang, vände, stannade, sprang osv osv. Vi lekte lite helt enkelt och Strålan blev tokpepp, hon tyckte det var skitkul. Att skritta runt med handbromsen i var inte så roligt så hon hade somnat lite mentalt men nu vaknade hon till och börja hoppa runt och gjorde skolor ovan mark.

Bustös!