Sen när
Jag vet inte om jag ska säga något mer om corona, vad har mina fem cent för betydelse, ingen alls. Men här kommer dom ändå, folk är dum i huvudet.
Lämnar den där.
Jag själv har hamnat i någon slags fascination över att vara med om en sån här sak, fortfarande helt icke orolig även om det ser ut som att det håller på att gå åt helvete totalt med världen.
Det är liksom intressant.
Gjorde tom en liten plan i mitt huvud för eventualiteten att det faktiskt är världens undergång även om det knappast är någon större idé för jag tror inte att jag behöver leva speciellt länge i såna fall.
Allt man kan göra är att vänta och se vad som händer.
Även i Strålas fall känner jag mig mestadels ingenting. Även om det ibland pendlar något mellan hopplöshet och vad som kanske kan ses som milt hopp.
Men det är samma som med corona, inte riktigt i mina händer. Jag gör så gott jag kan på min front men sen är det bara vänta och se.
Hon är iallafall helt fantastisk som fortfarande är glad och snäll efter fem veckor inspärrad på pytteliten yta. Hon förtjänar inget annat än att få må bra, men sen när är något rättvist i världen.
När jag går av det här nattpasset är jag ledig i en hel vecka, min plan är att åka och handla ordentligt (utan att vara en galen bunkrare, har däremot en dålig vana att handla lite var och varannan dag, oplanerad liksom) och sen inte lämna byn förrän jag ska tillbaka till jobbet igen.
Ja, förutom att jag ska på återbesök med Stråla på kliniken då.
Jag har storhandlat, inte direkt bunkrat men handlat sånt som behövs så man klarar sig en vecka eller två om man blir sjuk.
Igår hämtade vi hö, behöver köpa hönsfoder också, och spån. Och hundmat. Sånt som man inte orkar om man blir sjuk.
Härligt med ledig vecka, visst jobbar du bara natt nu?