Fångfan
Liten obligatorisk gnällrunda. Min telefon gick sönder och jag förlorade därmed alla jävla Spel som jag har spenderat massor med tid och, ja men visst, pengar på.
Mitt eviga procrastinerande gav mig en ordentlig käftsmäll, om jag bara sparat de förbannade spelen som jag tänkt så...
Well well.
Sen var senaste höbollen möglig och efter att ha kämpat med att få ut skiten ut höladan igen så sa min nacke upp sig helt och nu kan jag inte röra på huvudet eller höger arm.
Så.
Albin är en sån himla raring,mitt hjärta fladdrar av hans blotta närvaro.
Obehaglig pinne.
Hovslagaren var relativt positivt inställd till Strålas tillfrisknande. Han hade som vanligt mycket tankar som är väldigt intressant.
Sa iallafall att det absolut viktigaste för att en häst ska bli frisk från denna mycket läskiga och sjukt komplicerade sjukdom, som ingen egentligen vet speciellt mycket om, är hästens inställning. Att de flesta forskningsrapporter som han läst uttryckt att det är viktigt att hästen är positiv och inte blir deprimerad.
Och det är ju en fördel med fröken Stråla, hon kämpar. Hon har inte gett upp.
Och jag försöker allt vad jag förmår att göra det så bra som bara möjligt för henne.
Tre veckor kvar på boxvila till återbesök.
Tankar om att fången har lurat ett bra tag. Jag har tänkt tanken då hon ogillat hårt underlag,att det kanske varit på gång ett tag.
Men att det kanske till och med kan vara svaret på det otroligt mystiska hältanfallen i december.
Det lär man ju aldrig få svar på men intressant.
Det enda som är helt säkert med fång är att det är en jävla skitsjukdom.