Bästarna

Alltså min häst, vilken underbar varelse hon är.
Så himla speciell och rolig och knasig och gosig och knäpp och alldeles alldeles underbar. 
Och ridningen, varenda gång vi går in på ridbanan för att dressyra lite så har hon höjt sig ett snäpp.
Tänk om vi hade ägnat oss åt att träna, typ två pass på ridbanan i veckan... Vart hade vi varit då? Förmodligen på samma ställe skitiga, lurviga, ovårdade och lyckliga efter ett ridpass och en och annan karamell. 
Fan vad jag hade velat bli filmad för att se om det ser lika bra ut som det känns. 
Eller så är det lika bra att leva i någon form av fantasivärld. 
Jobbigt stressad under skoningen igår. 
Men hon roade sig också ganska länge med att mecka med alla prylar. 

Hamrex som däremot faktiskt har varit stressad under skoning, första gången han skulle få hovvård när han var här så var det ett fasligt sjå. 
Igår var det inte ett enda ryck i benen och inte ett enda stressflapp med läpparna. Och Nils kunde varmsko honom för första gången. 

Han funderade lite över röken och sen funderade han på om han inte kunde få lite mer banan för det var ju så gott. 

Han var även jämn i kroppen att sko enligt Nils, till skillnad från tidigare. Så något rätt måste vi väl göra där också tänker jag.
Jag är så himla glad över att jag får ha Hamrex och är väldigt nöjd med att ha Moa som hästägare. 
Hittills är det här verkligen toppen. 
Knock on wood... 


OCH, för fan, jag har kunnat rida Hamrex och ha Stråla som handhäst 😭💖
Än är nog det omvända lite överkurs men det här är så underbart. Min häst är normal igen och inte en krokodil på crack. 




0 kommentarer