Brända säkringar
Och idag kom den där kraschlandningen som jag egentligen väntat på. Helt slut men ändå rätt bra dag att vara helt slut på. Har legat i soffan och tittat på Penny Dreadful och småslumrat hela dagen, varit lite allmänt låg också vet inte riktigt varför, bara blev så.
Tog en sväng i skogen med Ebba och skrapade ihop ytterligare lite hallon sen reviderade jag mina hästplaner pga tröttheten. Tänkte att en skritt tur i skogen på Stråla och Frej som handhäst vore en god idé, inte så ansträngande. Hoppsan så fel jag hade, glömde visst att det var Frej jag hade att göra med (jag menar bara att promenera med dom två tillsammans var ett projekt som gjorde mig helt matt) det hela blev jobbigare än om jag tagit båda för sig.
Tack och lov är Stråla en sån pärla och till slut, till slut fick jag Frej med på tåget också men inte förrän alla säkringar brunnit totalt hos mig. Ibland är han som en jäkla betongris, så otroligt känslig men kan verkligen bara gå in i sig själv och stänga ute alla försök till kommunikation. De flesta hästar ger ju efter för tryck efter en stund, om dom själva får komma på att trycket släpper om man flyttar sig. Inte Frej, nope. Och det visste jag sen tidigare också. Alltså han gör det ju om han vill men om han inte har någon lust. Nej.
Såklart hanterade jag det hela totalt galet bara (usch usch usch) för att jag inte mådde bra i mig själv men vi fick iaf avsluta fint, massor med beröm när han väl förstod vad det var jag ville och han hade inga hard feelings och ville gärna gosa efteråt.
Djur alltså <3
Lite gos med den här mannen också gjorde allting lite bättre.
Imorgon dags för jobb. Underbar, underbar semester, 12 dagar som har känts som flera veckor. Underbara dagar.