Fint ändå
Idag har jag och Ebba varit ut i skogen för att se om det eventuellt fanns några hallon kvar. Det gjorde det inte.
Det blev dessutom lite för mycket för tant hund att gå över kalhygget och tillbaka utan stig, det var nog jobbigt för mig med långa ben att ta sig fram.
Vi gick liksom runt hela kalhygget, på bilden ovan är vi ungefär mitt i, lika långt tillbaka som till träden på andra sidan. Jag tom bar Ebba två sträckor vilket hon tyckte var rätt skönt men till slut tog min soppa slut och vi satte oss i blåbärsriset och vilade i det vackra.
Man måste faktiskt inte forcera sig fram, vara på väg någonstans, uträtta saker. Det var fantastiskt fint att få stanna upp och bara njuta av höstsolen, det vackra och ljudet av blåsten, träden och några insekter.
Helt rätt! Man behöver inte flänga runt för stora upplevelser.
Pissväder här och det är rent hat att jag måste vara ute pga jobb, men blir skogstokig å uttråkad av att inte "kunna" gå ut då jag är ledig. Konstant frustration, oavsett. Skulle vara mer okej med detta om det inte varade månader i rad. Kom snö! Orkar ej! Hatar skitväder!!!!!!!
Så, otroligt fint att du njuter av en fin dag.
Fin-Ebban <3
Kramar