Sörjt

Jag ville veta och jag fick veta. Resultatet i sig var kanske inte så förvånande, jävligt tråkigt men troligtvis lika bra ändå,  men sättet det förmedlades på är så genomruttet. 
Det är inte så konstigt att man blir mer och mer bitter. 
Fega jävla as!
Så jag har faktiskt tokgrinat vilket jag nästan aldrig gör, jag brukar bara känna mig bitter och lägger på fler stenar på min mur, biter ihop och krigar vidare. Men nu har jag gråtit och snörvlat, och passat på att gråta över allt som går åt helvete och varför jag aldrig aldrig aldrig nånsin kan få ha lite flyt. När fan är det min tur?!? 
Vad har jag gjort för ont egentligen?  
Är jag verkligen en så dålig människa och är det ens någon idé att leva när man ändå ständigt bara vandrar runt i ett ingenting? 
0 kommentarer