Gång på gång
Jag går omkring med ljudbok i öronen konstant nu mer, även då jag är hos hästarna och när jag rider. Jämt. Det är ett utmärkt sätt att slippa tänka på allt som jag inte orkar tänka på.
Senast har jag plöjt serien om Sebastian Bergman, håller på med 5:e boken nu och vill bara ha fler böcker. Hjort Rosenfeldt har skrivit.
(Fast jag blir lite trött på ordet sanningsenligt samt på att uppläsaren ibland smäller ihop tänderna efter meningarna)
På morgonen fick Rino klackeskor på fötterna så nu är det bara, eh... här tänkte jag säga be till gudarna, men sen när i helvete har dom varit med mig? Sen tänkte jag önska men det hjälper ju uppenbarligen inte heller så nu är det väl bara fortsätta lyssna på ljudböcker, försöka låta bli att tänka och ta en dag i taget.
Vad jag kanske borde ta tag i och vad jag kanske egntligen borde göra och hur lite jag egentligen orkar med det här för att inte tala om hur lite jag har råd är såna saker jag inte kan tänka på.
Rinon är iaf totalt orädd för svetsen, en sån pärla.
Andra saker man inte ska tänka på är hur fina hästar jag har förlorat, som jag trodde jag haft tur att funnit dom bara för att förlora dom, för det känns verkligen som att jag redan har förlorat Rino också.
För bra för att vara sann. Javisst. Både Festis och Rino.
Stråla har fått springa på lina idag, rulla på i galopp och den högra längst, svettigt värre tyckte Stråla men hon kämpade fint. Gjorde lite snabba skritt trav övergångar där hon visseligen var väldigt lyhörd men inte använde kroppen som önskat, där behöver hon tydligen mer ryttarstöd.för att få bakbenen under sig och inte bakom.
Vågar inte tänka hur fin hon är, vågar inte tro att det går bra med henne heller, snart går det åt helvete där också.
Det kanske inte är så konstigt att en ständigt har ett katastroftänk, minsta lilla lycka, minsta lilla det faktiskt går bra, nånting är bra så brakar det totalt käpprätt åt helvete. Gång på gång på gång på gång