Varning för sår

Hur han ramlade är väldigt svårt att veta och veterinären som var ut var väldigt fundersam på hur han fått såret, hon sa flera gånger att han måste ha fått upp nånting underifrån, fastnat i nånting som kommit in under skydden.
Såret var så ojämt och stort och fult så hon trodde inte att han hade kunnat göra det själv.
Men det finns ju ingenting i en transport som kan orsaka såna skador. 
Väl? Undersökte transporten mer noggrant idag och fann en skruv som sticker ut med blodstänk runt och tjockt blod som runnit. I resten av transporten är blodet mer utsmetat så det är väldigt tydligt att det är skruven som är boven. På något sätt har han kommit åt den och sen han han kanske ramlat av smärta. Ingen vet exakt hur det gått till. 
 
Det var så fruktansvärt otäckt. Det blev ett fasligt liv efter vägen mellan Örarna och Persön så hela ekipaget for som en orm över vägen så vi stannade på macken i Persön och såg då att han låg ner. Började sprattla upp efter väggarna men tog sig ingenstans, jag fick panik och vet inte riktigt vad jag gjorde, jag gick därifrån bla. Efter att ha sett min första häst Fragge kasta sig runt och dö i en transport så är det extra traumatiskt. Jag var helt övertygad om att det var slutet. Nästa häst liksom. Mayan, Festis och nu Rino.
Tack och lov hade jag Helena med som höll lugnet och gick in till honom och pratade med honom och konstaterade att det var fullt med blod. 
Stråla stod på andra sidan om honom och var väldigt upprörd.
 
Jag försökte ringa Anna men inget svar, hon var ju på träningen som vi var på väg till.
Helena ringde en vän som bodde precis brevid macken och kom och hjälpte.
Vi började med att backa ut Stråla och sen föra sidoväggen åt sidan och öppna upp framåt, fronturlastning och dra honom ut framåt så han sen kunde häva sig ut. Vinglade, skakade så han hoppade, sjöblöt i svett aldrig sett en häst svettas så och ståeende på 3 ben med blodet rinnandes. hur många tankar jag hann tänka och i full panik försöka få tag på någon vetrinär, Hjärnan funkade inte, fingrarna funkade inte, slog fel flera gånger, hörde inte vad telefonsvararen sa, fick ringa om igen, tröck fel, fick upp bilder istllet för telefonen, det kändes som en evighet att lyckas ringa någon.
 
När veterinären tillslut svarade så hade jag samlat mig nog för att se vart skadan satt, veterinären sa att jag skulle binda nånting runt för att stoppa blödningen, det fick bli min halsduk, och att vi skulle ta oss till något stall. Ute kunde vi ju inte stå. 
Så vi gick till ett stall som tack och lov är väldigt nära macken och blev så fantastikt väl mottagna där. 
Så otroligt fina och hjälpsamma människor som ställde upp igårkväll. Utan dom så hade katastoren varit ett faktum.
 
Rino var inte speciellt medgörlig och sparkade åt veterinären trots 2 doser lugnande så han knappt stod på benen, brems och jag som höll upp ett framben.
Det lyckades bara bli 4 stygn men bättre än ingenting.
2 timmar väntande på veterinär och 4 timmar veterinär. 
 
Nu får vi se hur det utvecklar sig. Prognosen verkar osäker, främst pga hålen in i hoven. Stygnen är även stor risk att de slits upp av svullnaden och så finns ju alltid risk för infektion. 
Han får bo där i stallet i Persön nu tills han kan åka transport igen. 
Fantastiska människor. Dom har faktiskt skött Skorpan en gång för 10 år sen. 
 
 
På höger bak har han också ett sår, som man kanske skulle kalla stort om man inte hade det där brevid, med ett jack in i kronranden.
Sjöblöt i svett, totalt plaskblöt rinnande i svett, hela täcket som han hade på sig var sjöblött. Skakade. Vilken pärs för den fina lilla killen och på så gott humör idag. Hjärtat. 
 
 
 
Provade Strålas sadel lite snabbt men den var nog tom för vid, det trodde jag aldrig
 
3 kommentarer
Karoline

Nä fy f*n vad jobbigt! Vilken panik :(
Kram

Johanna

Vilken tur att Helena behöll lugnet, jag vet inte heller hur jag hade agerat, panik!!!

Tur i oturen att ni fick ut honom och att han får stå kvar i det stallet ni fick in honom i tills han blir bättre!

Ullis

Nä, fyfaan. Nu kan jag inte sluta grina! Jag känner Rinos panik i transporten, din chock, panik och plågsamma minnen och så den oändliga tacksamheten över hur vänliga folk kan vara bär det verkligen gäller. Sån tur att ni hade nära till stallet i Persön! Och att du inte var ensam när det hände..