stjärnstrålar

Få se nu, Rinos sår är infekterat, luktar apa och har bildat svallkött. Skorpan äter inte vilket innebär att något är väldigt galet och jag har fått nackspärr.

Fantastiskt.

 

Igår ville dom som ägde stallet bli av med oss så det var bara skotta fram transporten, åka och köpa vinterdäck (en till välkommen utgift) byta däck och åka och hämta honom. 

Han var lite stressad och lite ovillig att gå på men gjorde det till slut, DUKTIG KILLE, jag var ett vrak, så nervös att jag bara skakade, skakade så mycket att det var seriöst svårt att hålla fötterna på pedalerna för dom höll på att hoppa av. Sen höll jag på att tuppa av halvvägs då jag blev iskall bortdomnad och det svartnade för ögonen, fick slå mig själv HÅRT i ansiktet för att klarna.

Hade som tur var Sara och hennes mamma med som hjälp och stöd, dom körde bakom. Körde 20 hela vägen och vi kom fram inte trasigare än tidigare så det var ju en vinst, Rinon hade inte ens stress svettats. 

 

Fy fan. Utan alla fina människor hade jag inte klarat detta. Så är det bara. Jag brukar alltid vilja och påstår ofta att jag alltid klarar mig själv, men inte en sån här gång. 

Nu har pappa varit och hjälpt mig byta bandaget. Lukten sitter fortfarande i näsan. Urk.

 

Jag måste vara en väldigt väldigt väldigt dålig människa.