Finbesök
Jag lever fortfarande på dom fina orden från igår, att matte veterinären tycker att Rino utvecklas med mig, bättre betyg kan man ju inte riktigt få.
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att någon vill låna ut sin superfina högt utbildade häst till MIG. Jag minns när jag fick förfrågan första gången, vad glad jag blev, vilken ära liksom. Och dessutom två efter varann. Först Festis och sen Rino. Det är helt galet. Efter Festis tänke jag att en sån chans får jag aldrig mer och vipps så har jag en ännu högre utbildad häst i famnen.
Allting varit så overkligt med Rino och jag tror fortfarande ungefär varenda dag att det ska skita sig nånstans och jag får nypa mig själv lite i armen över att det står en sagohäst i min hage.
En riktig liten sagohäst.
Sen tänker jag även på det här med min vikt. Jag som är stor och tung lyckas få en sån liten knackig häst att utvecklas och bli starkare och gladare under mig. Det känns himla fint det med.
Även om jag såklart behöver gå ner i vikt så har jag iaf ganska tydliga bevis för att han inte plågas av att ridas av mig iaf.
Idag har vi haft finbesök <3
av en flygande terrier bla, och Ebba har haft så roligt.
Rino har fått sina trasiga stackars bogar masserade så han ska få alla möjligheter att fortsätta utvecklas och bli starkare och smidigare.
Finkillen.
Jag längtar så efter att sitta upp igen men jag får visst hålla mig till på måndag.
Sen tog jag med mig Stråla och Skorpan på en liten cykeltur. Stråla är så himla odräglig nu, hon är rastlös och uttråkad och totalt fullständigt utsvulten. Nästan så är bortskänkes till första förbipasserande.
Skönt för henne att få komma ut och röra lite på sig, det var några dagar sen tyvärr.
Längtar så till på tisdag och återbesöket för att få veta lite mer.
Skorpan var superpigg och blev rejält svettig, hon har ju gjort sig redo för vargavinter och så är det 7 grader varmt. Puh. Som att jogga i skoteroverall.
Men fy sjutton vad tjocka dom är nu ponnyerna! Som två bollar. Uschiamig. Dom har fått för lite motion, så är det bara men det är nog för att dom har gått och röjt i vinterhagen, det är mer krut i höstgräs och slybuskar än man kan tro. Även om gräset varit minimalt så är det mycket för två shettisar.
Jag får ont i magen av alla som tror att shettisar kan man släppa på bete på hösten. Jisses nej nej nej.
Socker folket socker!
Och förresten, en bamsekram till alla ni som lämnar en liten kommentar här och där, ni är så fina och jag uppskattar det massor, det är så roligt.
Nu ska jag roa mig med att titta på Bachelor.
MER sånt här! :)