Alltså
Alltså Rino, den lilla hästen gör mig så löjligt glad, bara en enkel promenad i snöre ger mig ett fånigt leende på läpparna.
Fina killen.
En gång när vi stannade och väntade på Ebba så la han sin mule på min axel, men näsborren mot min kind och så stod vi så. Det första riktiga goset. Hjärtehäst.
Han tycker om när man pysslar om honom och när man tar på honom men han har inte varit så gose kramig. Tycker om att fippla och hålla på. Det var så fint att att han gav mig en sån mysstund.
Tidigare i år så träffade jag en häst som jag direkt kände att jag ville ha, nu verkar den hästen ev bli till salu vilket fick mig att på fundera på om jag skulle kunna byta ut Rino mot en ung frisk häst som kan i flock, som det bara är att tuta och köra lite, rida, träna, kanske tom hoppa lite.
Jag kom fram till att nej det skulle jag inte. Rino tillhör familjen nu. Han ska vara hos oss.
Nojjar lite varenda dag över att Anna ska komma på vilken guldklimp hon lånat bort och vill ha tillbaka honom. Fast jag tror att hon vet precis vad hon gjorde faktiskt.
Alltså den här bilden
En Kiss sminkad råtta som håller i en yxa och sjunger Hanson. Mer halloween blir det väl inte.