Att stirra döden i vitögat
Då åkte jag som vanligt till ridskolan och satte mig och tittade på lektionen före som jag brukar, det är så roligt. Och dom fick hoppa. Så satt jag där och tänkte för mig själv att åh vad roligt och fuskigt, jag vill också hoppa.
Tills jag insåg att vi också skulle hoppa! Helt så där oplanerat så jag inte hade haft en chans att fundera på det i flera veckor utan det var liksom bara gilla läget.
Den som red min häst före mig åkte av med dunder och brak för pållehoppsan hade visst bockat och snubblat i korsgalopp.
Hm.
Samma häst som förra gången, en väldigt framåt donna som gärna springer och gärna galopperar. Inte utan att jag var rätt så nervös. Men jag fixade pigga donnan väldigt bra faktiskt. När hon började småbocka lite i första galoppen så fick jag lite skrämsel hicka tills jag insåg att jag inte skulle dö av några småbockar och att jag ändå klarade av att reglera henne och ha kontroll på det hela.
Sen fick jag lite skrämsel hicka då jag fattade att hon taggar ganska bra både på hinder men främst efter med lite glädjerus och småskutt. Men det gick så jävla bra. Alltså så förbannat skitrolig häst att rida. Så jäkla trevlig och så mjuk och trevlig i formen och bara skitrolig att sitta på. Fina häst!
Jag har idag hoppat högre än vad jag gjort på många många år, och det var inte högt alls inte alls men högt för mig. Det var nära att jag bad om att sänka, men det gjorde jag inte. Jag styrde på jättehindren och då är det inte länge sen jag knappt våga hoppa alls.
Idag är jag faktiskt helt sjukt stolt och nöjd över mig själv. Fast benen skakade så styrde jag på hindren. Och jag kan faktiskt rida. Woho!
Tror ridläraren hade rätt roligt åt mig när jag skrattade högt efter vi tagit oss över hinder med lite bus efteråt.
Jag har stirrat döden i vitögat och haft skitroligt!! Att börja på ridskola är det bästa jag gjort på länge,
Surt med sadeln, mysigt med kramar. Och hejja med hoppning!! Jag skulle ALDRIG våga hoppa en häst jag inte känner, eller ja, jag vågar inte ens sitta på en. Hejja dig!