Dåraktig matte
Alltså.
Det är ingen jättehit att ha 5 hästar när man jobbar 60 timmars vecka. Om nu nån trodde det. Är så otroligt glad att jag har Helena, nu behövs hon verkligen. Jag får lite panik i själen när hon säjer att hon kollat hästanonnser. Det går ju inte. Nope.
Ska faktiskt bli skönt när sommaren är över och alla extra pass jag har tagit på mig är förbi. Inte för att jag kommer sluta ta på mig extra pass men ändå 
Lite trött efter jobbet och endast 1 timmes sömn under natte
Hann med nån timme Ebbamys.
Innan det var dags för hästarna.
Red Rino idag iallafall och det var en fröjd som vanligt. Blandat med lite lätt irritation. Han är bara för rolig när han hatar vissa vägar. Ingen häst jag har träffat på har varit så tydlig med vilka vägar som är pest som Rino. Och så fort vi kommer på en sån sträcka som han tycker är pest då kan han knappt gå. Snubbel snubbel snubbel.
Skithäst.
Idag har vi även varit så nära skrik och panik som jag tror att herr Rino kan komma. Först så skulle vi passera två hagar, en trång gång mellan två hagar. Obehag redan där liksom då Rino har en väldans respekt för eltråd.Sen kommer det två stora hästar i full galopp bakifrån och Rinos hjärna (hjärta inte hjärna, så klart var det hjärtat som dunkade) satte i sken, dunkade på väldigt friskt och Rino själv tog tre travsteg innan han vände sig om och tittade och sen var det bra.
Jahapp, sen skulle vi gå över ett gupp i vägen, avgrävd väg men inte mer än en grop i vägen. Det tog ett tag innan vi tog oss över med en hel del övertalning och sedan med en Rino som stannade mitt i och åt lera
Okej...
Mitt i skogen så har någon dåre ställt ut vita stora bollar på en äng. Mitt i skogen. På en äng. Konstigt sa Rino och gjorde stora stora ögon, "nu vänder vi om".
Krävdes inte mycket övertalning så tassade vi försiktigt förbi dessa mycket udda saker men med ett vakande öga på dom förstås.
Sen höll Rinomannen på att få nog då piloten skulle ha honom till att gå rakt in i skogen. Genom en buske. Genom grenar. Rakt in i skogen. Utan nån stig.
Ungefär där konstaterade han att hans nya pilot är fulltänding dum i huvudet och sa fnörf och oj oj oj innan han gick igenom det också.
Ja och så passade vi på att trilla ner i ett dike som avslutning. Trött Rino, knölig och stenig väg. Usel kroppskontroll. Snubbel, vingel och plopp ner i diket.
Jag satt visst kvar om än på rumpan när han kravlade sig upp igen, helt okej balans på piloten ändå. Hann tänka benbrott, trasiga bäcken och en massa andra saker innan han var uppe på vägen igen.
Oj så trött Rino var efter den turen. Jamen du milde tid vart har man hamnat liksom. Hans reaktioner där en annan häst skulle ha kastat sig iväg eller iaf hoppat till lite är att evetullt bli spänd men men mest ängslig i själen (precis som Leffe) och mer inåtvänd än utagerande. Ganska nöjd med sig själv att han övervann hinder såsom snårskog och traktor ägg.
Kändes okej trots dikeskörningen men jag har kladdat in alla ben med kylbalsam iaf och hoppas på att han inte slet upp nånting gammalt.
Tog sen ut Leffe på en liten betesrunda och sen fick han gå lös och beta medans jag tog Stråla och Skorpan fast där blev den tänka körturen bara en väldigt snabb cykeltur. Dels så börjar det ju bli så jäkla mörkt nu när jag är i farten på kvällarna 
och dels så började det åska och regna. Satansskitväder.
och dels så började det åska och regna. Satansskitväder.
Å så fick jag åka och hämta lite hö.
Puh.
Så rolig han är Rino. :D
Trist att vädret ska vara så dåligt.
Hit har sommaren äntligen hittat känns det som. Det har varit soligt och varmt i några dagar nu och inget regn! :)