Finfin dag
Woho! Lilleman är friskförklarad!!
Veterinärbesöket började med en genomgång av ytterligare en annan vet, den tredje (nej fel, fjärde) vi fått träffa under den här resan. Han utbrast "oj vilken välmusklad katt. Och jag har träffat många katter". Det var kul att höra, speciellt som han varit konvalecent så mycket och intängd på liten yta.
Han är även i fint hull konstaterade vet och är väldigt pigg och glad. Jag trodde inte han skulle gilla att vara tillbaka där med tanke på vad dom gjorde med honom sist men det var inga problem, han var så glad så. Ända tills vi började härja med honom.
Vetten so lämnade ut honom var inte den som opererat på honom och hon som lämnade ut honom sa att han hade stygn som skulle lösas upp av sig själva och att plåstret skulle sitta tills det lossnade av sig själv. Så var det inte.
Troligtvis ett missförstånd veterinärerna emellan. Hursom så fick han bort både plåster och stygn och han var SÅ snäll. Jobbigt ver det men oj vad snäll han var.
Såret såg fint ut och allt lät bra och såg bra ut.
Så var det dags att röntga och det skulle göras odrogad för annars kolappsar lungorna lite av drogerna och försök få en katt ligga still medans man väntar på den sega apparaten. Puh. Stackars lilla ormet som låg där och sprattlade, han såg verkligen ut som en orm och en del blider blev väldigt ormlika dom med. Men till slut så.
Sen var han tyst hela hemvägen, gick tom in i buren självmant. Nu åker vi hem liksom. Sen har han varit ganksa så medtagen och sovit väldigt mycket.
Tills lut ringde vetten och meddelade att även röntgenbilderna såg bra ut. Han har lite ärrvävnad runt lungorna och hjärtat sitter inte riktigt där det ska men han sa att det var normala avvikelser, speciellt med tanke på allt vad lilla katten gått igenom.
Så söt på de här bilden. Inte riktigt lika fluffig i dagsläget.
Sen har Stråla bjudit på en helt fantastiskt fin ridtur. Hon var lite spänd när vi promenerade till skogen men det var nog mest för att wannabe rallyförare var ute och körde traktor. Jädra dårar 
När jag sen klättrat upp var hon bara så fin. Vi satsade på lite konditionsträning idag. Lite bara med tanke på att jag vill ha henne kollad innan vi gör något väldigt anständande men hon kändes verkligen som guld.
Nör vi började trava så la hon sig genast i en ganska fin form automatiskt, sen blev det jobbigt och då jobbade vi med temopväxlingar vilka gick väldigt bra, mycket duktig tjej. .
På hemvägen såg vi några tranor och en bunt rådjur på en äng, då spände hon upp sig lite igen. Jäklar vad kort hals hon får när hon gör det, den är ju nog kort vanligtvis.
Tokigt nöjd och satt bara och log hela turen.
Hemma på gården igen stod det en älg vilket gjorde unga fröken upprörd. Älgar och stora fordon som kör fort är Strålas skräck här i livet.
Det lustiga var också att när vi gick in i ligghallen så flyttade även älgen på sig och stod och glodde. Lite roligt ändå. Inte för att Stråla såg det skojjiga i saken.
Efter en stund försvann den och efter ytterligare en stund så kom det tre älgar, som att den varit hämtat sina polare 
Men gud vad skönt!! Lille plutten!