Overkligt
Det är en bisarr känsla att gå och vänta på döden.
Att vänta på den att planera inför. När var hur.
Att vara den som bestämt att någon man älskar ska dö. Att bestämma sig och ändra sig, få panik och ångest och känna att det går inte, det går bara inte. Men när beslutet väl landat och man ringt det samtal som behövs så infann sig en känsla av lugn och frid. En ganska flytande känsla dock då det kommer ångest uppbubblande och tankar av om, tänk om.
Nu är det mest en luddig overklighet. Då och då kommer insikten om att hon är borta. Borta. Död. Då snurrar det för ögonen och benen viker viker sig.
Men mest är allt bara luddigt. Och konstigt.
Med en trötthet bortom denna värld, bara sover. Som att 5 veckors trötthet bara sköljt in.
Jag läser det ni skriver men kan inte riktigt ta in det. Jag ser att jag får sms och samtal men jag klarar inte av att prata med någon som verkligen bryr sig.
Jag beklagar verkligen sorgen. Det är aldrig ett lätt beslut men det är det ansvaret som kommer med ägandet av djur, tyvärr :( omge dig av dom mjuka hästmularna från Stråla, skorpan, Holly och Leffe. Dom tröstar som inte människor kan.