Min pärla
Jag blir så trött på mig själv när jag ska tro det värsta om min pärla till häst. Jag hade förväntat mig att det skulle bli uppståndelse över en massa nya hästar och när dessutom tjuren skulle vara med. Men inte, hon var hur lugn som helst. Inte ens pip sa hon heller, hon brukar ju skrika lite på andra hästar. Varken vid ankomst, vid åsynen av andra hästar eller när hon hälsade på andra hästar.
Sen började hon med att sticka ner skallen i en skramlande tunna
För att övergå till att kolla in tjuren som faktiskt var lite läskig men mest rolig. Å så helt plösligt så blev det kärleksmöte över tjuren
Oh vilken romantik.
Jag är så förvånad över att Stråla varken tjöt åt de andra hästarna hon hälsade på eller surade åt nån som gick för nära.
Det var nog så bra energi där inne liksom. Alla hästar var coola och alla mattar var coola, förutom jag som gick och väntade på att hon skulle ta fram surstoet i sig, vilket hon aldrig gjorde. Jo, när det på slutet kom in en icke WEare och red "dressyr", dom var hon arg åt.
Jag är helt övertygad om att det hade att göra med vilka energier de olika ekipagen utsände liksom.
Ja, som sagt jag är så stolt över min tjej så jag håller på att spricka. De skramlande tunnorna bekom henne inte, lansen plockade jag upp och donkade lite överallt på henne, hon brydde sig inte för fem öre.
Allt bara gick så jävla bra.
Hon är ju en orädd häst och van vid vid att matte håller på och tjorvar men ändå, en helt ny situation sådär.
Vi gjorde lite öppnor vid hand gick skit fint, travade lite sakta medans matten gick brevid.
Och så då Strålas paradnummer, sidepass. Först sa hon men gud vad du är jobbig sluta peta på mig, men sa hon "jaha okej men det här fixar jag" så behövde jag inte ens peta på hene bara visa och hon sidpassade som om hon aldrig gjort nått annat (fast hon aldrig gjort det förr) i ett L åt alla möjliga håll hit och dit. helt perfekt var det ju såklart inte då vi slog i nån bom lite då och då men så JÄVLA DUKTIG.
Ja, vad gjorde vi mer, klev över ett hinder gjorde vi, tittade på när dom andra hoppade över hindret, det tyckte Strålan var roligt, och kollade rent allmänt vad dom andra gjorde.
Nej fy jag är så nöjd, så kul att vi tog oss i väg och jag kan knappt bärga mig tills jag får rida Stråla och testa på alla grejer från ryggen också.
Nästa fredag jobbar jag tyvärr och fredan efter tror jag att jag tar med mig Mayan. Ja vi får se. Nu käner jag mig helpepp, det här kanske är vår grej, det är ju dressyr moment i WEs tävningsgrenar också.
Idag är jag dock helt slut, det blev lite för mycket igår, jag glömmer liksom bort att jag är sjuk ibland när det är roligt så idag blir det en vilodag.