Älskade hästar

Vad dom har gjort matte lycklig idag.
 
Efter att ha velat lite så blev det tillslut en ridtur med Mayan och det behövde jag inte ångra. Ebba var piggelin och ville gärna följa nu när det äntligen var lite bättre väder, endast -17 idag, och eftersom Mayan inte riktigt är i gång just nu så tog vi bara en kort sväng efter vägen bakom ridbanan.
Mayan var på bra humör redan när jag gjorde iordning henne och stelheten som hon visade på lina häromdan märkte jag inget av. Matte får åter igen dra slutsatsen varm häst=nöjd häst.
Packade på henne först back on track ryggstycket under sadeln, en yllefilt över sadeln (så jag skulle slippa sitta på det iskalla lädret) och hennes rumpa och så ett ridtäcke på det.
Jag red bara ca 20 minuter och promenerade ca 20. Bara skritt och lite trav. Mayan var som väntat väldigt pigg och det är lite där jag drar mig också då det känns lite halv jobbigt när hon blir överladdad. Men vi lyckades hålla sprättet i schack och hon laddade bara lite, på hemvägen, jag försökte hålla henne sysselsatt med övergångar och halter och bad om att hon skulle fortsätta i den fina lätta form hon hade på bortvägen utan att blårusa och hänga sig i handen. Det lyckades riktigt bra och jag är så nöjd med oss båda faktiskt.
 
När vi kom tillbaka så hade Stråla lagt sig i ligghallen och Leffe stod med henne där inne (ponnyerna var instängda i "boxen"). Stråla gjorde ingen ansats att stiga upp fast vi kom så jag tog av Mayan tränset och lämnade henne lös utanför där hon hittade en höpåse att roa sig med och så gick jag in och satte mig med Stråla i spånet
 
 
 
 
 
 
 
Stråla la sitt stora huvud i mitt knä och somnade
 
Finaste hästen. Vilken underbar känsla att sitta där med henne, blev allt lite tårögd. Det var år sen jag satt bredvid henne och myste när hon legat och sovit, oftast brukar jag låta henne vara när hon ligger eller så reser hon sig och frågar vad vi ska hitta på.
Hon ville hela tiden att jag skulle hålla på henne och hon inte hade sitt huvud i mitt knä så hade hon mulen i mina händer eller så gjorde vi som vi alltid brukar göra när vi kramas stående.
Åh vad jag kommer att leva på den stunden länge. Det var verkligen så otroligt fint och precis vad jag behövde.
Tillslut var jag tvungen att resa mig för Ebba stackarn var ute i kylan. Visseligen med täcke på men frusen tant i -17 måste man ta hand om.
 
När jag satt där kunde jag även konstatera att det inte kyler nånting underifrån och det känns skönt att veta med säkerhet. Då det smällde på och blev så här kallt så frös hela bädden ihop till ett ganska hårt golv så på det så har jag lagt in lite blandat spån och halm. Det verkar vara finemang.
 
Det har varit en allmänt riktigt bra dag.
3 kommentarer
Stockholmsjenna.se - En del utav HorseSpot

SV: Tack. Ja, han fick ett långt och underbart hundliv. Det kändes bara så tungt för mig att behöva ta farväl.. :(

Johanna

Hur ser ridbanan ut nu, är den ridbar?
Vilken fin stund ni hade du & Stråla!

Cathie

Vad mysigt!!