Tröttheten
Blodpölen stör mig inte alls. Tvärtom faktiskt. Jag går och tittar på den varje dag och tänder ett ljus där. Det känns nästan värre att den kommer att försvinna såsmåningom men då började jag tänka att blodet kommer gå ner i backen och för alltid bli en del av gården. Då kändes det bättre.
Jag är så sjukt trött. Jag vet att jag tjatar om det men det är nästan lite läskigt. Jag är ju van vid att vara trött. Alltid. Vansinnigt trött. Så den här tröttheten är nått ännu värre. Konstant nästan som drogad. Vimsig och knappt ögonlocken håller sig uppe...
Idag tex så somnade jag på jobet. Det var de sista 45 minuterna och personen jag jobbar hos gick och vilade och jag hade rast och la mig på soffan och somnade. Hårt. Att slumra till är inte så konstigt, det händer lite då och då men jag bara slumrar. Man kan ju inte sova sova på jobbet liksom. Men nu vaknade jag inte ens när den andra personalen kom för att byta av! Hon hade varit där inne ett tag, pratat med personen vi jobbar hon och tom försökt väcka mig. Men inte.
Helt borta.
Cyklat med Strålan idag, ett kondis pass, mycket jobbigt tyckte Strålan. Hon fick sträcka ut ordentligt i trav också vilket hon verkade tycka var kul men mest var hon trött typ hela turen. Lite väl varmt idag också.
Lyssna inåt och försök ge dig själv lite extra av det du behöver just nu. En sån sak som du är med om är ju liksom stort och utmattande för vem som helst och för en med sjukdom än mer påfrestande
Ta hand om dig