Bubblan

Jag fick vänta till idag på provsvaren på Ebba. Dom tog blodprov och kollade lite allt möjligt, urinprov samt röntgen på lungorna. Att blåsljudet inte förvärrats kunde hon konstatera på en gång iaf så det var ju skönt.
Då ringde hon till slut idag och började med en lång utläggning om värden osv och jag kände bara "Men gud! kom till poängen nån gång! Säj vad det är för fel på min hund. Vad kommer hon att dö av och hur snart" 
Vad hon till slut kom fram till var att blodprovet var bra, allt såg fint ut. Urinprovet påvisade kristaller och det innebär att hon troligtvis har urinsten och röntgen på lungorna visade på en liten förträgning.
Förträgningen (ingen cancer iaf... Puh) kan vara fullt normalt för en så pass gammal hund men vi ska röntga om på typ en månad för att se om det händer nått eller om det står still.
Den eventuella urinstenen måste vi in igen och ultaljuda så får vi väl se om det blir operation och så. Antagligen. Ja varför inte, mer kostnader sitter ju fint. 
Nåja pengar pengar men jag blir glad om det ändå var något sånt och inte värre.
 
 
Stråla och jag tog en ridtur igår kväll, först gick vi på banan en sväng och skrittjobbade lite. Öppnor och slutor och volter och hon jobbade på så bra och följde mig perfekt.
Ganska tungt underlag, helt okej men lite för tungt för henne som inte är helt hundra.
Efteråt for vi bort till min höbonde och travade fram och tillbaka. Temopväxlingar där det var otroligt jobbigt att trava sakta då ville hon bara sakta av eller började vingla. Blev bättre på slutet iaf och hon började smaka på en någorlunda form.
 
Jättetrevligt pass med fina fina Strålan.
Efteråt fick hon massage och var ganska ordentligt spänd i länden.
 
Idag har dom fått vila allihopa. Det är jättekonstigt att bara åka dit och ge mat. Efter 5 veckor med 6 timmars stalljobb per dag känns det helt sjukt att allt kan fixas på kanske 30 minuter. Jättekonstigt.
Jag tänker hela tiden att jag ska fixa mat åt Mayan eller mocka eller vad som helst. 
Ingen Mayan kvar. Bara en tom grimma, en tom sadel, ett tomt täcke och en blodpöl på gården som snart är borta den med.
2 kommentarer
ulrica

Blodpöl.. Oh vad hemskt.. Vilken tragisk påminnelse..

Marie

Åh fy och fy. Dina texter rör upp minnen. Drömde inatt om att jag borstade upp min älskade kingen, drog den finaste grimman över hans huvud och ledde ut honom på gården för att möta döden. Fy bövelen. Nu var det min far som fick leda honom den gången, jag pallade verkligen inte. Men min ponny Barbie var jag tvungen att hålla då hon bara drog iväg med den som skulle vara med i sista ögonblicket. Oerhört jobbigt och traumatiskt men fint att hon i det ögonblicket var lugn och trygg. Usch, som sagt. Vet inte riktigt varför jag skriver det mer än att dina texter berör, och vi som varit i din sist sänder våra varmaste tankar.