Lite eljest
En är ju som en vart. Jag är inte så speciellt social alls och efter en dag med massor av folk och en jäkla massa stillasittande så behövde jag detta
Jag känner mig så jäkla udda ibland.
Alla andra samlas och sitter och pratar och pratar och pratar och jag far ut i skogen och klättrar i berg.
Njöt så av tystnaden, fågelkvitter och utsikten.
Nä jag har så jäkla svårt för att vara "social" och bara dösnacka om saker inte ens intresserar mig. Är det dessutom mycket folk så försvinner jag ändå bara i mängden.
Nej, det är jobbigt med folk speciellt i stora grupper.
Dessutom så behövde kroppen som sagt få röra på sig efter allt stillavarande och det kan man ju säga att den fick, jag höll på att storkna efter att ha klättrat upp här.
Sen var det ändå socialt igen med middag på kvällen och det var trevligt och lungt och efter det så kröp jag ner i sängen redan kl 21. Väldigt skönt. Förutom att det var oskönt. Typ universums hårdaste säng. Ja, en träplanka med typ 3 cm madrass på och jag som är prinsessan på ärten rent allmänt. Sov gjorde jag, var så jäkla trött men vaknade och hade skitont (så där ont så att man är rätt säker på att ryggen har precis gått av) med jämna mellanrum för att inte tala om armarna som domnade bort. Det är så obehagligt att vakna och armarna är helt döda.
Underbart att komma hem till Ebba som vart så glad så hon inte riktigt visste vart hon skulle göra med sig själv.
Å så var det så himla fint väder och Sara hade sagt bort Mayan för hon var sjuk så jag och Mayan tog en tur tillsammans med Helena och Stråla. Jättefint var det.
En stund efter det så öppnade sig himlen och hällde ett helt vattenfall över oss. Igen. Tog in hästarna i ligghallen och dom får nog ta och vara där i natt.
Å vad mysigt! jag förstår precis. Är också lite eljest :)