stjärnstrålar

Jag tog mig för att klättra upp på Mayan idag och vi fladdrade runt i skogen på ett så fruktansvärt kasst pass så om Sverker hade fått tag på mig hade han sagt "ska det vara så här!?" och kastat mig i soporna.

Efter turen så slog det min lilla hjärna att Mayan inte har gått ett riktigt ridpass på två veckor. Hon har knappt motionerat utan bara lallat runt, inte så konstigt att hon var all over the place kanske. Dessutom har matten inte ridit på två veckor och varit sjuk gud vet hur länge och har inte en gnutta kraft att rida alls när häst far fram som en kamel på speed. 

Puh!

Jag försökte fokusera på min sits, att inte svanka så förbannat och ha någorlunda koll på mina händer och armar som har en tendens till att leva sitt eget liv

Jag kunde än en gång konstaera att jag inte ska rida i dressyrsadeln i mjukisbyxor, det inte skönt alls. Speciellt inte när Mayan hetsar fram i skritten då gör det så jäkla ont i råttan och för att försöka undvika det så sitter jag och tar spjärn i stigbyglarna istället och får då kramp i fötter och ben.

Men vad gör man när alla ridbyxor är trasiga, även de sprillans nya  Gråt!

Nå Mjuk som attans blev hon på slutet och på den sista biten så kunde hon faktiskt skritta utan kamelgång med blandade hopp och skutt.

 

Vi matchade iaf. Det är viktigt.

 

 

 

Nu sitter jag och glor på WC i dressyr. Det är blandat som vanligt och...

Ja jag ska verkligen inte säga nått egentligen då jag känner mig som universums sämsta ryttare men tycka kan man ju och jag blir så arg när kommentatorerna sitter och säger att "det är så mjukt och harmoniskt, hästen gillar verkligen hennes mjuka sätt att rida" bla bla om matt hon är så liten och mste samspela med hästen det går inte att vinga den osv och så sitter kärringen och konstant hackar hästen i magen med sporrarna.

Nej det ser inte trevligt ut alls Helen Langehanenberg. Men hon är ju inte ensam... Långt ifrån. 

Sen kommer då Tinne och Anton in och där ser man knappt att hon rör sig, inget hackande alls, precis som det ska vara.

Jag ser fram emot Charlotte Dujardin och Valegro, dom såg så fruktansvärt fina ut när dom slog världsrekordet.

 

 Åh vad fina dom var. Tyvärr störde bridongbettet mitt öga nått enormt då det var flera centimeter utanför munnen. Men överlag ett väldigt trevligt ekipage och en häst som ser alltigenom nöjd och glad ut( trots bettet =P )