Älsklingmularna
Fick lite hästabstinens på hemvägen från jobbet så jag åkte förbi och pratade lite med dom, lite dåligt samvete för att jag har varit irriterad på Stråla senaste dagarna.
Fina fina hästen kommer och stoppar sin varma mjuka mule i min famn direkt när jag kommer. No hard feelings där inte. Det är bara mäniskor som är långsinta. Det gjorde så gott efter en dålig kväll på jobbet att bara vara med äkta vänlighet och kärlek en stund. Imorgon ska jag vara på bättre humör, det förtjänar dom verkligen mina hjärtan.
Lite kallt blev det då jag var bara i linne (jobbet innebar kräks i afton...) så stunden blev inte så lång men fin. Fast hur häftigt att man alls kan stå i en hästhage mitt i natten i slutet av september i bara linne.
Strålan ja. Så nonchalant ibland så jag blir galen. Och bara hungrig. Utsvulten. Snubblar hellre och slår halvt ihjäl sig än att missa ett gammalt ruttet löv att stoppa munnen.
Å så är jag så sjukt less på att rida barbacka. Det är väl trevligt ibland men inte jämt. Jag vill ha den där sadeln nu tack.
För hon är ju världens finaste att sitta på. Världens finaste att umgås med (då hon inte har mat i sikte)
Älskade lilla SKIThäst.
Finaste flocken
Ja vad gjorde man utan sina underbara djur?
Dom ger oss så ofantligt mycket utan att göra särskilt mycket. Bara kärlek!