Vackra djur

Ja se jag lyckades börja oroa mig lite för Maysan, hon var lite tjurig när jag gjorde i ordning henne, inte sur, men lite tanttjurig sådär och under igångskrittningen för hand idag så var hon så jäkla seg och med tanke på att hon blev lite matt sist vi red så kunde tanken inte låta bli att fara i huvudet.
Men. Så fort jag klättrade upp så kom öronen fram och efter att vi fått igång kroppen med att gå i skogen och trava lite så taggade hon till i vanlig ordning. Jag vet ju att hon behöver sina 20-30 minuter för att komma igång. Oh well. Hönsmamma.
Vi tog en galopp ganska snart och jävlar i det vilken galopp, riktigt rund och massor med Power. Härliga tant.
Sen flummade vi runt på stigarna runt lilla sandtaget och galopperade en del. Det blir extra häftigt när jag vågar släppa fram henne och inte hänga mig i tyglarna så att hon får frihet att släppa fram kraften.
Jag kan i vanlig ordning inte låta bli att låta och pipa av förtjusning.
The grand old Lady
 
Vi tittade lit epå det där hindret igen men jag vill att hon ska vara fixad om fötterna innan vi hoppar.
Grejen är bara att det är liksom ett fast hinder så ifall vi klantar oss så kanske benen fastar där emellan. Hmm.
Jag menar, vi är inte så jäkla skickliga på det där med hoppning
<
Ehhö. Fast ibland har vi fått till det också

Sedan tog jag ut Stråla på en cykeltur. Dags att ta upp träningen ett hack nu tycker jag och se om vi kan få igång kondisen lite. Travade ganska så mycket och enligt runkeeper så avverkade vi 7 kilometer.
Fröken tösen visade vilken talang för passage hon har när vi travade förbi travarnas beteshage. Dom sprang där inne och Stråla hon svävade förbi. Satan i gatan så snygg hon är.
 
1 kommentar
Therese

Inte nyttigt att oroa sig, jag är själv ganska duktig på att göra det ;-)men jag gissar att vi gör det för att vi bryr oss.
Hur gick det på arbetsintervjun?

Svar: Ja det är väl det och det måste ju vara bättre att noja lite för mycken än att strunta i och missa viktiga saker.Det gik väl så där..
Stjärnstrålar