...
Åh vad jag är less på mig själv. Jag vill inte vara som jag är nu. Jag vill inte vara här.
Det har varit några riktigt jobbiga månader och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre.
Jag vet inte om jag har orken att göra det bättre även om jag visste vad jag skulle göra.
Åh. Jag vet PRECIS känslan. :/
Är det verkligen jaget som du är så less på, eller situationen du är i? Är det något i jaget som orsakar situationen? Omvänt; påverkar situationen din inställning till sig själv?
Vad skulle Du behöva för att komma vidare? Tid? Stimulans? Skaka om tillvaron? Mer trygghet i tillvaron?
Jag vet, snåriga frågor. Prova att ringa in det, konkretisera problemet om det går, aka. exakt VAD handlar detta om? När det blir mycket frågor och tvivel som maler kan själva orsaken bli lite dold.
Du har inte bett om råd eller så, så ursäkta om jag tassar in på marker jag inte har att göra på.
Det här med att krisa ihop ser jag som något naturligt. Något sunt. Något som tvingar fram antingen ett nytt förhållningssätt, acceptans eller förändring.
Om det istället känns tröstlöst, skit och med noll framsteg under lång tid tror jag det går djupare, och det kan vara tungt att ta itu med det på egen hand.
Jag hoppas att du finner ut vad det är som gnager och hur du väljer att förhålla dig till det. Tufft, I know. Snart blir det vår-vinter och ljuset kan hjälpa. En till hund, kanske?! :)
Många kramar! <3