Barbacka och bettlöst.
Kanske lyckats få mig en medryttare. Utan att säja för mycket då hon än så länge bara hälsat på men hon hälsade på i 1.5 timma och pratade och klappade hästarna. Mycket mysig tjej så jag hoppas hoppas.
Vi ska rida nästa vecka.
Jag tog en skogstur med Stråla efter tjejjen hade farit och vi gick över stock och sten plus dressyrade lite. Lilltösen var så fin och mysig idag, stannade och tittade på en som målade sitt hus i typ två minuter stod hon och stirrade medans hjärtat bankade på men så beslutade hon sig för att han inte var farlig alls och bara gick. Söt tösen!
Red utan bett idag och började fundera. Varför ska jag hålla på och mixra med bett egentligen då hon går lika bra eller nästan bättre utan? Fast grejen är ju den att vi måste hitta ett bett som hon trivs riktigt bra med om vi nu ska kunna ta oss ut och tävla framöver. Mjo. Måste fundera lite mer på det där.
Första traven så red jag som en kratta. Stråla var duktig men inte jag. Hon var lite ostabil och ofokuserad och jag var spänd och satt och halkade runt ovanpå. Ingen ordning alls men jag kände på fröken att det fanns där, jag var bara tvungen att skärpa till mig.
Så blev vi båda lite stabilare och jag skärpte till mig och red och så fick vi till den där fullständigt perfekta samlade traven och den känslan var bättre än att vinna 10 miljoner på lotto (har jag ju aldrig gjort iofs men ändå)
Alltså, jag har fött upp och ridit in den här hästen. helt själv. Med en otrolig tur att hon är den underbara individ som hon är men alltså. Ja, nä, inga pengar i världen.
Den tanken fick mig att börja fundera på vad hon är värd, vad hon skulle vara värd rent penga mässigt. Eftersom hon är en travarkorsning så skulle hon nog vara värd max 15 kanske kanske till rätt person som ser hennes potesial 20. Det är ju tragiskt egentligen, att rasen ska vara så betydande. Med hennes psyke, utbildning inom körning och även om hon ligger bra efter i utbildningen ridmässigt så har hon ju goda möjligheter, knappast plocka rosetter men ändå, kanske 40 50 om hon hade varit ett halvblod på samma nivå.
Nå, det är ju inget jag behöver bekymra mig för för hon ska såklart aldrig lämna mig.
Bettet ja,( det var ett sånt här Ann:)
Jag ska prova det en gång till när hon är lugn och lite trött och säjer hon nej då också så är det bara sälja.
Jag tänkte att hon kanske skulle gilla att det var lite tyngre och ganska stilla, att det skulle göra henne stilla i munnen. Fast... man kanske inte ens får tävla med det eller. Hmmm. Och vad ska hon säja om kandar när hon vart så upprörd över det där. Ha ha ha. Lycka till.
Nåja.
Hon gillar ju sitt tredelade bridong bett och jag får väl helt enkelt lära mig att rida ännu bättre och hoppas att hon slutar joxa helt då hon har lärt sig att fokusera och inte blir så konfunderad av dressyrande på bana. Jag tror inte att det har med min hand att göra utan det är mest när det blir jobbigt för henne, fysiskt eller psykiskt och det borde ju bli bättre och bättre det med.
Nu vart det en massa ostrutkurerat babbel men det är så det är inne i mitt huvud också.
Hon blir smalare och smalare. Tjoho!
Å nu vill jag fara och rida igen. Mina fina fina
Bakbenen är sammankopplade med munnen så det är mycket som kan visa sig där....och lösningen är givetvis inte att spänna åt nosgrimman ;)